Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagstiftningen vid bedömning av psykiskt sjuka.
Socialstyrelsens utvärderingar och anhörigas upplevelser visar tydligt att den reform av psykvården som gjordes för cirka tio år sedan inte gett de positiva effekter som eftersträvades. Vissa hamnar utanför.
Det är delvis en fråga om resurser samtidigt som det också är en fråga om lagstiftning och tillämpning av existerande regelverk. Lagstiftningen bygger på att den sjuke har sjukdomsinsikt och söker vård vid behov, vilket inte alltid fungerar.
Den anhörige får uppleva hur myndigheterna i omsorg om den sjukes personliga integritet avstår från att ingripa med tvång så länge den sjuke mår någorlunda bra. Det är först när frånvaron av medicinering och annan behandling fått katastrofala följder, så att den sjuke blir farlig för sig själv eller omgivningen, som myndigheterna anser sig ha rätt att ingripa, men då blir integritetskränkningen desto större. Ibland kan tvångsvård utdömas för några månader, men sällan så länge och sällan i sådana former att det får bestående resultat.
Den individuella bedömningen av patienterna bör få större utrymme för att patienten ska få ett drägligt och tryggt liv. Därför bör lagstiftningen för bedömningen av psykiskt sjuka ses över, i syfte att ge större utrymme för individuell bedömning av patienten.