Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta landstingen och regionerna införa en direkt patientstyrd vård som säkerställer vårdkvaliteten.
För åtta år sedan slogs de gamla landstingen Skaraborg, Bohuslän och Älvsborg samt landstingsverksamheten i Göteborgs kommun samman till storlandstinget Västra Götalandsregionen. Ända sedan starten har regionbildningen varit ett politikerstyrt projekt, som saknar folklig förankring. Projektets förespråkare står nästan bara att finna bland politiker, och människors acceptans av regionen har inte vuxit med tiden. Det bristande folkliga stödet är en stor svaghet för en region som förespråkarna påstår skall stärka demokratin. Tyvärr har så mycket politisk prestige satts i regionfrågan att inget av de partier som vid skapandet förespråkade företeelsen kommer att erkänna att det inte blivit så bra som de trodde.
Regionen, som politisk nivå med beskattningsrätt, bör därför läggas ned och ersättas med patientstyrd vård där patientens val – inte politikers– fördelar resurserna till vården enligt de riktlinjer som redogörs för nedan. Steget att avveckla regionen är ett stort steg att ta på en gång. Därför bör riksdagen inleda processen genom att avsluta försöksverksamheten samt uppmuntra en renodling av Västra Götalandsregionens uppgifter till att enbart omfatta sjukvård.
Den bristande folkliga förankringen bekräftas av de årliga undersökningar av samhälle, opinion och medier som SOM-Institutet vid Göteborgs universitet genomför i Västsverige. Dess undersökningar visar att människor känner en mycket liten samhörighet med Västra Götalandsregionen. Dessutom anser en majoritet att nackdelarna med regionen överväger eventuella fördelar. De som bor och verkar i Västra Götaland anser till och med att det är lättare att påverka den statliga nivån än den regionala. SOM-undersökningarna visar även att de flesta regionpolitikerna trots den stora mängden – bl.a. 149 fullmäktigeledamöter och 300 politiker i de lokala hälso- och sjukvårdsnämnderna – är okända för allmänheten. Och det kan bli värre. Enligt en undersökning från TNS Gallup i september 2004 visste inte 74 procent av göteborgarna vilka partier som styrde regionen, detta trots stora protester mot nedlagda vårdcentraler.
Glesbygdsforskaren Ronny Svensson har kallat Västra Götalandsregionen för en byråkratisk dröm med en stor och vidsträckt region både geografiskt och organisationsmässigt. Storleken ger politiker svårigheter att överblicka verksamheten och gör dem beroende av tjänstemän. Regionen har en stor politisk organisation med bl.a. 15 regionråd och ett tjugotal politiska tjänstemän. I regionfullmäktige sitter 149 ledamöter. Det innebär en ledamot per 10 000 invånare. Det kan jämföras med Sveriges riksdag, där det går en ledamot per 26 000 invånare. Är riksdagen mindre demokratisk än regionfullmäktige i Västra Götaland? Till detta kan noteras att den politiska organisationen växte ytterligare med nya styrelser och nämnder inom bl.a. vårdens utförarled när den senaste mandatperioden inleddes.
Försöksverksamheten, som handlar om att flytta frågor som rör glesbygdsstöd, företagsstöd samt infrastruktur från länsstyrelserna till regionpolitiker inom Västra Götalandsregionen, är endast en liten del av verksamheten. I kronor och ören handlar försöksverksamheten om 75 miljoner kronor. Av regionens budget är det bara 8 procent som rör den regionala utvecklingen. Försöket har genomförts den gångna mandatperioden, och försöket fortsätter ännu en period trots att ingen fullvärdig utvärdering har genomförts. En översiktlig undersökning från Göteborgs universitet ser dock inga som helst effekter i regionens tillväxtsiffror som kan tillskrivas det utökade ansvaret för regional utveckling.
Regional utveckling och regionala samarbeten är något positivt. Problemet är den form som Västra Götalandsregionen tagit sig med en stor och otymplig politisk överbyggnad. Frivilliga kommunala samarbeten i frågor med gemensamma intressen inom den befintliga lagstiftningen hade varit att föredra. Kommuner står ibland inför uppgifter som är för stora för den enskilda kommunen. Då finns behov av att samarbeta för att lösa vissa problem. Det kan ske i olika konstellationer beroende på vilka frågor saken gäller. Olika möjligheter står redan i dag till buds för frivillig samverkan mellan kommuner. Redan i dag finns flera exempel som Göteborgsregionens kommunalförbund, Mellansjöregionen i Skaraborg och Dalslands kommunalförbund. Kommunalförbund, gemensamma nämnder, avtal eller projekt som kan beröra specifika frågor där det finns gemensamt intresse och som också kan vara tidsbegränsade är några exempel på möjliga organisationslösningar. Att införa en helt ny beskattningsnivå för att uppnå regional utveckling och samverkan är fel väg att gå.
För övrigt kan vi notera att det var tveksamt att förlänga regionförsöket i ytterligare fyra år utan att genomföra en noggrann utvärdering av resultaten. Det finns inte några säkra slutsatser vare sig om hur kostnader för administrationen utvecklats eller ifall det blivit effektivitetsförändringar i verksamheten. När ingen saklig utvärdering har gjorts vilar regionens existens bara på politiska ställningstaganden utan stöd från en analys av kostnader eller fördelar och nackdelar.
Ungefär 90 procent av budgeten går till sjukvården. För oss moderater är sjukvården regionens största och viktigaste uppgift. Det är därför oroande att vården i Västra Götalandsregionen har stora problem. Vårdköerna är ofta långa och det strukturarbete som inletts har lett till problem och väntetider på akutmottagningar, och i Uddevalla-Trollhättan finns fortfarande osäkerhet kring vad strukturbeslutet egentligen inneburit.
Stordriften inom vården har lett till problem med personal som vantrivs och känner att den inte har något inflytande över sitt arbete. Storsjukhusen, med Sahlgrenska universitetssjukhuset i spetsen, har dessutom varit direkt skadliga för hälso- och sjukvårdens ekonomi. Inom vardagssjukvården finns det stora problem att rekrytera personal, och många vårdcentraler är ständigt underbemannade. Trots att regionens egna utvärderingar visat att vårdcentraler i alternativ drift har varit mer effektiva än de egna finns fortfarande ett starkt motstånd att öppna upp för fler alternativ.
Vår principiella utgångspunkt är att Sverige inte behöver mer än två politiska nivåer, nämligen en statlig som ansvarar för de övergripande frågorna och fördelningen av offentliga resurser och en nivå som bygger på principen om kommunalt självstyre. Landstingen eller regionbildningen, som i dag är en del av den kommunala nivån, bör avvecklas och sjukvården utvecklas så att den finansieras solidariskt men att den blir patientstyrd. Övriga landstingsuppgifter kan därefter fördelas mellan stat och kommuner i samverkan eller tas om hand av det civila samhället.
Vi moderater vill se en patientstyrd vård, där valfriheten förverkligas genom att hälso- och sjukvården i stället för genom skatt till landsting/region skall finansieras genom statskassan och omfatta alla oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd. Det är patienternas val – inte politiska beslut – som skall fördela resurserna till sjukvården.
Vården och omsorgen kommer den närmaste tiden att förändras stort, inte minst med tanke på personalbrist, ökat vårdbehov, ökade sjukskrivningar, ändrad demografi och medicinsk-teknisk utveckling. Därför bör en patientstyrd sjukvård med ett större inslag av prestationsersättning införas i Västra Götalandsregionen. Detta kan genomföras genom att regionskatten överförs till staten, som sedan enligt patientens val betalar för vården från olika vårdgivare, både privata och offentliga. Patienten skulle på detta sätt ges en reell möjlighet att själv välja vårdgivare.
Västra Götalands län med 1,5 miljoner invånare inrymmer praktiskt taget alla former av vård, från regionsjukvård till nära sjukvård. Dessutom kompletteras detta av alternativa vårdgivare. Goda förutsättningar finns därför att på försök införa en patientstyrd sjukvård i Västra Götalands län. Allt som krävs är vilja och mod att våga pröva något nytt – i stället för det landstingssystem vars haveri blir tydligare för varje dag.