Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ätstörningar.
Ätstörningar som anorexi (självsvält) och bulimi (hetsätning) är problem som uppmärksammats alltmer på senare år. Dessa problem drabbar främst flickor. De kan uppstå genom ett komplicerat samspel mellan biologiska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer med stora individuella variationer. Anorexi leder till benskörhet, muskelsvaghet, rubbningar i salt- och vätskebalans och blodbrist. Sjukdomen kan också leda till hjärtsvikt, vilket kan leda till plötsliga dödsfall. Fyra procent av anorektikerna dör av sjukdomen.
Nästan alltid börjar anorexi med bantning. Unga flickor får tidigt lära sig vilken mall de ska passa in i. Den otrygghet de känner kan lätt få sitt uttryck i utseendefixering. Den viktigaste förebyggande åtgärden mot ätstörningar är att förhindra att flickor och unga kvinnor bantar. Vi måste börja ifrågasätta våra ideal och tänka på vilka signaler som vi vuxna sänder till barn och ungdomar i vår närhet. Skolan har en viktig uppgift i arbetet att förebygga ätstörningar.
Det är också viktigt att utvärdera anorexi- och bulimivården, och finna ut hur många patienter som blir friska efter behandling av ätstörningar. De ungdomar, framför allt unga tjejer, som drabbas av anorexi eller bulimi måste, liksom alla andra patienter, ha rätt att välja den vårdform de önskar. Så är det inte idag.
Eftersom sjukdomarna drabbar alltfler yngre barn och tonåringar är det viktigt att kompetens inom speciella vårdenheter finns för att hantera denna grupp.
På många håll i landet saknas vårdplatser för anorektiker och bulimiker. Det är oerhört angeläget att se över vårdbehovet i hela landet för att se vikten av att denna vård prioriteras.
Målet måste vara att forma samhället på ett sådant sätt att problemen inte uppstår. Därför behövs satsningar på forskning om förebyggande insatser mot ätstörningar, vilka faktorer som utlöser problemen och uppgifter på hur många kvinnor och män som är drabbade. Det finns i dag väldigt lite forskning kring ätstörningar, och det finns ännu ingen forskning som kan visa på hur de resurser som samhället lägger ner på sjukdomen faller ut. Utbildning och information av personal som jobbar med ungdomar i vården, skolan, på fritidsgårdar och inom idrottsrörelsen kan vara en väg för att förebygga och förhindra sjukdom.