Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda funktionshindrades möjligheter att erhålla service- och signalhundar.
Synskadade kan kostnadsfritt få en ledarhund som en ovärderlig hjälp och vän i vardagen. Så kallade service- och signalhundar fyller samma funktion för personer med andra funktionshinder, t.ex. rörelsehindrade, döva och hörselskadade. För denna typ av hjälpmedel utgår dock inga statliga bidrag.
Genom sin servicehund kan en rörelsehindrad person leva ett tryggare vardagsliv. Utöver att hunden t.ex. kan öppna och stänga dörrar, bära eller plocka upp saker kan hunden larma om vattnet kokar över, brandlarmet går eller barnet gråter. Den kan också hämta hjälp om något händer ägaren. En signalhund är sin döva eller hörselskadade ägares ”öron” genom att hunden markerar ljud av olika slag. En signalhund kan sägas vara den rörelsehindrades ”armar och ben”. Genom hunden kan den funktionshindrade bryta eventuell social isolering. Hunden kan även göra det möjligt för sin ägare att kunna arbeta eller studera. Hunden möjliggör för den enskilde att kunna leva ett självständigt liv och höjer den enskildes livskvalitet och välbefinnande. Dessutom kan hunden – som ett tekniskt hjälpmedel – även spara andra kostnader för samhället genom att behovet av annan hjälp minskar.
Utbildningen av service- och signalhundar genomförs av Svenska Service- och Signalhundsförbundet utan något som helst ekonomiskt stöd från samhällets sida. Genom gåvor, medlemsavgifter och sponsorer finansieras verksamheten. Att utbilda en hund kostar 20 000–50 000 kronor. Även om det inte är fel att den enskilde i vissa fall bidrar till kostnaden i någon del är det inte rimligt att den funktionshindrade ska vara helt beroende av att föreningen får in tillräckligt med pengar. Detta skapar oro.
Djur i människans tjänst är en viktig men alltför sällan utnyttjad resurs. Därför är det dags att regeringen utreder möjligheterna att fler funktionshindrade får tillgång till en service- och signalhund.