Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hemkommunen ska betala hemtjänsten för sommargäster som vistas i andra kommuner.
Enligt socialtjänstlagen har kommunerna det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får den omsorg och det stöd i övrigt som de är i behov av. Den som vistas i en annan kommun än hemkommunen har rätt till bistånd i vistelsekommunen om behov av sådana insatser finns. Det är vistelsekommunen som utreder, beviljar, utför samt bekostar insatserna.
I vårt land har vi många personer som – förutom permanentboendet – har ett annat boende under framför allt sommaren. Detta andra boende är oftast beläget i en annan kommun och koncentrerat till vissa attraktiva kustkommuner i Skåne och på västkusten samt i skärgårdar. Det kan i vissa fall vara fråga om en mycket kort tid, i andra fall om kanske flera månaders boende.
Vad särskilt gäller insatser för hemtjänst kan man utgå från att regelmässigt den enskildes behov är av samma omfattning i vistelsekommunen som i hemkommunen.
Den nu gällande ordningen att vistelsekommunen har ansvaret för biståndet i form av hemtjänst eller annat är välmotiverat och ska naturligtvis inte förändras.
Det är emellertid svårt att förstå varför vistelsekommunerna skall svara för kostnaderna. Hemkommunerna gör ju motsvarande inbesparingar. All rimlighet och rättvisa mellan skattebetalarkollektiven i de berörda kommunerna talar för att vistelsekommunen skall erhålla en rätt att få dessa kostnader betalda av hemkommunen. Administrativt kan det inte vara någon större börda att faktureringsvis reglera detta ekonomiska mellanhavande mellan de berörda kommunerna.
En kartläggning som Sveriges Kommuner och Landsting gjort visar att det rör sig om ca 7,5 miljoner kronor, som idag betalas av fel skattebetalarkollektiv. Även om den summan inte kan anses vara väldigt stor är den för vissa kommuner tillräckligt stor för att påverka annan kommunal verksamhet.
Våra förvaltningsdomstolar har i flera år fått avgöra tvister om hemtjänst i vistelsekommuner. Bakom dessa tvister kan spåras en drivkraft från den betalande kommunen att det är just betalningen som är avgörande. Därför skulle ett klarläggande i lagstiftningen också medföra att förvaltningsdomstolarna befrias från ett antal mål, vilket i sig är en samhällelig vinst.