Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell strategi för att förebygga självmord.
Att en människa tar sitt liv är det mest fruktansvärda som kan drabba hans eller hennes anhöriga. När detta sker är det oåterkalleligt och det kommer att påverka livet för människor i omgivningen för all framtid. Trots att den enskilde många gånger gett signaler om att hon eller han mått dåligt har det inte nått fram. Känslan av otillräcklighet och av att inte ha gjort det man skulle ha gjort för offret leder till outsägligt lidande. Till skillnad från den livliga debatten om trafikoffren spelar självmorden liten roll i den offentliga debatten, kanske för att de delvis fortfarande är tabubelagda och säkert för att denna form av mänskligt lidande är så mycket svårare att sätta ord på än de handfasta frågorna i trafiken. För att kraftigt minska antalet självmord i Sverige behövs åtgärder inom ett brett antal samhällsområden. Det gäller psykiatrin som många gånger har en nyckelroll för att förhindra självmord bland människor med olika former av psykiatriska sjukdomar, men det gäller också andra samhällsinstitutioner som kommer i kontakt med människor i djup kris. Det kan gälla allt från direkta psykiska kriser till en skilsmässa, en företagsnedläggelse eller konflikter ungdomar emellan. Det behövs en nationell strategi för att förebygga självmord med ett första delmål att sträva efter att halvera antalet självmord i Sverige. Vidare behövs ökade resurser till forskning om självmord samt en utveckling av stödet till anhöriga till självmordsoffer.