Motion till riksdagen
2006/07:So320
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

LVM


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att ändra ordet ”närstående” i 13 § 2 lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall till ordet ”annan”.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att införa ett nytt andra stycke i 15 § lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall med följande lydelse: ”För den angivna tidsfristen skall bestämmelserna i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.”

Motivering

Lagen om vård av missbrukare (LVM) bygger på att en missbrukare omedelbart ska kunna omhändertas om det finns en överhängande risk för att missbrukaren, till följd av sitt tillstånd, allvarligt kommer att skada sig själv eller någon närstående. Med närstående får i sammanhanget förstås nära anhörig och inte någon person som råkar stå i närheten vid tillfället. Jag anser att det borde vara grund för omedelbart omhändertagande även i de fall som det finns en överhängande risk för att missbrukaren till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon annan människa som självfallet kan, men inte nödvändigtvis måste, vara närstående. Av den anledningen bör ordet ” närstående” i 13 § 2 första stycket i föreliggande förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ersättas av ordet ”annan”.

I LVM framgår att ett beslut om omedelbart omhändertagande genast ska underställas länsrätten. Detta innebär att ett beslut om omedelbart omhändertagande utan dröjsmål och senast dagen efter beslutet ska underställas länsrätten. I motiven till lagtexten anges att bestämmelserna i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid är avsedda att tillämpas på den föreslagna tidsfristen. Detta innebär bl.a. att dagen efter inte alltid kommer att vara dagen efter beslutet. Undantag görs nämligen för helgdagar, lördagar, söndagar och helgdagsaftnar. Detta bör därför för tydlighetens skull anges direkt i berört lagrum i det nya lagförslaget. Riskerna för missförstånd och feltolkningar är annars överhängande. Ett förtydligande kan lämpligen ske genom att ett nytt andra stycke införs i 15 § i föreliggande förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall med följande lydelse: ”För den angivna tidsfristen skall bestämmelserna i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.”

Stockholm den 27 oktober 2006

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)