Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en äldresäkerhetsdelegation.
Räddningsverket gav 2003 ut en s.k. äldreskadeatlas med data och trender på nationell, regional och lokal nivå för perioden 1987–2001. I denna atlas, Äldres skador i Sverige, konstaterar Räddningsverket att personskador utgör ett av de största hälsoproblemen bland äldre människor i Sverige. Det finns också stora skillnader i skadenivå mellan län och kommuner som inte har någon enkel förklaring. Räddningsverket beräknade att de direkta behandlingskostnaderna vid fallolyckor som drabbade äldre människor år 2000 kostade samhället 4,8 miljarder kronor. Om ingenting görs, beräknas kostnaderna år 2035 uppgå till 7,9 miljarder kronor i 2002 års prisnivå. Ökningen är beroende på den ökade andelen äldre i befolkningen vid denna tidpunkt.
Utredningen Äldrepolitik för framtiden (SOU 2003:91), i dagligt tal kallad Senior 2005, såg allvarligt på skaderiskerna för äldre vilka har både mänskliga och samhällsekonomiska konsekvenser. Man fann att det inte finns någon central instans som samlat arbetar med de risker som äldre människor löper. När det gäller risker för barn och ungdomar finns Barnsäkerhetsdelegationen som arbetat framgångsrikt för att minska skaderiskerna för denna åldersgrupp. Räddningsverket och Senior 2005 är ense om att det bör inrättas en äldresäkerhetsdelegation för att arbeta vidare med dessa frågor. Avgränsningen av en sådan delegations arbetsuppgifter är inte given men en sådan satsning skulle kraftfullt kunna bidra till ett mer systematiskt arbete för att minska risker i bl.a. boende, närmiljö och trafik.
Hösten 2005 aktualiserades frågan om en äldresäkerhetsdelegation i riksdagen genom en skriftlig fråga från Marita Aronson (fråga 2005/06:110). Dåvarande statsrådet Ylva Johansson svarade att förslaget då bereddes i Regeringskansliet och att hon avsåg att lägga fram en utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre våren 2006. Hon ville därför inte föregripa denna med att dessförinnan föreslå några eventuella åtgärder.
I dåvarande regeringens proposition 2005/06:115 Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre återfinns ett avsnitt om förebyggande av fallolyckor där regeringen lyfter fram att det är angeläget att kommuner och landsting bedriver ett säkerhetsfrämjande och skadeförebyggande arbete bland äldre kvinnor och män. Förstärkta resurser ansågs vara nödvändigt för det förebyggande arbetet i kommunerna. I propositionen nämns Räddningsverkets och Socialstyrelsens arbete med att ta fram en metodhandbok i systematiskt säkerhetsarbete i kommunerna. Något förslag om en äldresäkerhetsdelegation som fortlöpande skulle kunna följa och utveckla säkerhetsarbetet för äldre finns inte med.
Mot bakgrund av ovanstående bör en utredning om inrättandet av en äldresäkerhetsdelegation i likhet med den delegation man har för barn och ungdomar komma till stånd.