Motion till riksdagen
2006/07:So266
av Mikael Oscarsson (kd)

EU-medlemskapet och alkoholpolitiken


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en prövning av gällande införselkvoter mot EG-rättens folkhälsoparagraf.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell samordning och strategi mot den ökande alkoholkonsumtionen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hårdare straff och upptäcktsrisk.

1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.

Motivering

I den verklighet som i dag råder med alkoholens negativa efterverkningar, är det inte rimligt att genomföra de skattesänkningar på alkohol som den förra regeringens utredare har föreslagit. Politiken måste sätta de drabbade i centrum och ha en vision om ett bättre fungerande och mer solidariskt samhälle.

Enligt beräkningar växer 13 procent av barnen i Sverige upp med minst en alkoholiserad förälder. Detta skulle innebära att ca 250 000 barn ingår i denna kategori av s.k. ”glömda barn”. Av dessa lever 8 700 i Uppsala län; dvs. någon eller några i varje förskolegrupp och skolklass.

I var femte svensk sjukhussäng ligger en person med alkoholskador. Mellan 5 000 och 7 000 personer dör varje år på grund av sjukdomar eller skador som har samband med alkoholen, ett drickande som kostar vårt samhälle 160 miljarder kronor per år. För Uppsala län betyder det att den totala kostnaden för alkoholkonsumtionen beräknas till ca 5,4 miljarder kronor.

Sänkt spritskatt kommer inte att innebära en konsumtionsminskning. Man släcker inte elden genom att hälla bensin på den. Tvärtom skulle en skattesänkning leda till fler ungdomsfyllor, ökat rattfylleri, fler barn som växer upp med missbrukande föräldrar och fler kvinnor som blir misshandlade. Det var precis vad som hände i Finland när man där sänkte skatten på alkohol.

Att söka nya vägar i politiken

Politiker med en vision måste söka andra vägar för att komma till rätta med de problem vårt samhälle i dag upplever kring alkoholen.

Enligt artikel 30 i EU:s grundfördrag kan en medlemsstat införa ”restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors eller djurs hälsa och liv”. EG-domstolen har även slagit fast att ”syftet att skydda människors hälsa från alkoholens skadeverkningar otvivelaktigt är ett av de syften som kan göra ett undantag från artikel 30 [nuvarande artikel 28] befogat”. Således är det fullt möjligt att begränsa införseln av alkohol.

Genom att vägra tillämpa de orimliga införselkvoterna kan en alternativ införselkvot prövas rättsligt. Med tanke på det problematiska läget blir i alla fall inte situationen värre om EG-rätten inte skulle låta folkhälsoperspektivet väga tyngst, och vi torde ha stora chanser att vinna en rättsprocess, med hänvisning till artikel 30 i EU:s grundfördrag. Man kan tänka sig diplomatiska särlösningar med undantag eller den mer djärva vägen att ändra de generella reglerna inom EU. Ett huvudargument för det senare är att det inte finns något känt skäl till varför riktlinjerna ligger på den nuvarande nivån. Regeringen bör se över hur en prövning av gällande införselkvoter kan komma till stånd.

Samordna det arbete som utförs av ideella organisationer (t.ex. nattvandrare, nykterhetsrörelsen, kyrkor), myndigheter (t.ex. tull och polis), kommuner m.fl. och utarbeta en nationell handlingsplan som alla dessa kan sluta upp omkring. Inför speciella ”langningspoliser” eller myndighetspersoner med befogenhet att bedriva spaning och anmäla individer som vidaresäljer legalt införd alkohol. I Malmö lyckades man genom förbättrad samverkan halvera antalet svartklubbar där illegal alkohol såldes.

Höj straffen för langning och öka upptäcktsrisken vid alla typer av alkoholbrottslighet. Omfördela resurser inom polis- och tullmyndigheterna för att upprätthålla den nu gällande lagstiftningen.

Stockholm den 25 oktober 2006

Mikael Oscarsson (kd)