Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att se över bilstödet till funktionshindrade.
I samhället finns en betydande samsyn, att funktionshindrade har rätt till olika stödinsatser, bekostade av allmänna medel, för att de i möjligaste mån kunna delta i samhällslivet. Till de stödinsatser, som tillhandahålls hör det s.k. bilstödet, vilket infördes i slutet av 1940-talet, till gagn för handikappade med skilda diagnoser. Bilstödet riktas till personer som omfattas av svensk socialförsäkring, har ett varaktigt funktionshinder och har svårigheter med förflyttning – på egen hand eller med allmänna kommunikationer.
Bilstödets grundbidrag baseras på inkomst och utgår med mellan 60 000 och 100 000 kr, oftast med det lägsta beloppet, på grund av att bidragets storlek avtrappas redan vid en inkomst om 88 000 kr per år. Bidragets storlek har varit detsamma sedan 1988. Värdet av bilstödet har därigenom urholkats under tid. Dessutom är de anslag, som Försäkringskassan får till sitt förfogande otillräckliga, medförande att de som beviljats bilstöd ofta tvingas vänta till nästa kalenderår, innan bidraget utbetalas.
Eftersom det är riksdagens uppfattning att bilstöd fortfarande ska utgå som bidrag till funktionshindrades anskaffning av fortskaffningsmedel är det inte acceptabelt att värdet fortlöpande minskas. Dessutom är det så, att eftersom 60 000 kr normalt inte räcker till en bil av den standard som Försäkringskassan kräver, är många bidragsberättigade förhindrade att skaffa bil, då en betydande egen kontantinsats krävs.
Riksrevisionsverket (RRV) har i rapport till regeringen och Socialdepartementet (RRV 1999:24) granskat bilstödet. RRV har därvid konstaterat att Statistiska centralbyråns (SCB) bilprisindex från juli 1991 till juli 1998 stigit med 22 procent. RRV anför här: ”För att komma i nivå med 1991 års värde skulle helt grundbidrag behöva höjas från 60 000 kr till 73 200 kr.”
Fram till dags dato har självfallet bilprisindex stigit ytterligare. I stället för att knyta bilstödet till bilprisindex föreslår RRV, som alternativ, att tillämpa konsumentprisindex, genom att knyta bilstödet till basbeloppet. RRV sammanfattar sin uppfattning enligt följande:
Bilstödets utformning missgynnar personer som av olika skäl, bl.a. grava funktionshinder, inte deltar eller har deltagit i arbetslivet och som därför inte kan inplaceras i grupperna 1 eller 2. Framför allt drabbar detta personer som dessutom inte kan få körkortstillstånd och därmed hamnar utanför personkretsen då det för övriga grupper fordras att den funktionshindrade själv framför fordonet. Även personer i grupp 3 missgynnas eftersom stödet upphör vid fyllda 50 år. En beräkning av bidragsbeloppen, som tar hänsyn till prisutvecklingen innebär att gällande bidragsbelopp och inkomstgränser skulle behöva räknas upp med 22 respektive 12 procent för att komma i paritet med 1991 års nivå. Genom att knyta bidrags- och inkomstnivåerna till basbeloppet skulle kommande eftersläpningar kunna undvikas.
Sammanfattningsvis kan det konstateras, att värdet av bilstödet kraftigt urholkats, att anslagen är otillräckliga och att handikappolitiken inom detta område satts på undantag.