Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om normer för sörjandestöd.
Att få sorg är en av de svåraste händelserna i livet. När vi som bäst behöver stöd och är som mest hjälplösa, är det oftast mycket svårt att få tag på hjälp. Kyrkan har i alla tider gjort stora insatser för att hjälpa sörjande liksom flera stora organisationer. Långtifrån alla ser kyrkan eller stödgruppen i församlingen som sitt naturliga ställe att gå till i sorgens stund. Många är inte troende och är inte med i något religiöst samfund.
De flesta som söker sörjandestöd befinner sig under stor stress. Det är därför av vikt att ha erfaren och välutbildad personal som kan förmedla lämpligt stöd till den sörjande. I sörjandestödet ska också ligga kompetensen att urskilja sörjandeförlopp som behöver mer professionellt stöd av psykiatriker, psykolog eller psykoterapeut.
Det finns en risk att sörjandestödet utvecklas i ”enskild regi” med dålig insyn, där stödjare är valda utan urskillning och där det kostar stora pengar att få hjälp i sorgen. Utomlands har man varit uppmärksam på detta. För att utveckla kvaliteten i stödverksamhet upprättade exempelvis England år 1998 den brittiska National Bereavement Consortium ( hjälporganisationerna Cruse Bereavement Care, London Bereavement Network, National Association of Bereavement Services och National Council for Hospices and Specialist Palliative Care services) så kallade Standards for Bereavement Care in the U.K.
Dessa normer inriktar sig på följande:
Sörjande vuxna ska kunna känna sig trygga i och säkra på att det stöd de får och de personer som tillhandahåller tjänsten, är kvalificerade för uppgiften.
Stödverksamheten ska vara av god kvalitet, validerad och säkerställd, och ständiga förbättringar ska uppmuntra.
De professioner som remitterar sörjande till stöd ska kunna vara säkra på stödverksamhetens kvaliteter.
Hjälpverksamheten ska vara öppen för insyn och visa ansvar för den vård den ger och därigenom kvalificera sig för att söka ekonomiskt stöd.
Det främsta syftet med normerna, som numera också finns för sörjande barn, är att dra upp riktlinjer för hur stödverksamhet ska kunna tillhandahålla ett stöd som är riskfritt, behovsanpassat och etiskt. Vidare är det viktigt att stödpersonerna är lyhörda för den psykosociala omgivning som den sörjande individen lever i.
Viktiga punkter i sörjandestödet enligt det engelska konceptet är:
Konfidentialitet – respektera det förtroende och det privatliv som stödpersonalen får ta del av.
Lika rätt till lika stöd – alla ska ha lika rätt till lika stöd oavsett bostadsort, civilstånd, etniskt/nationellt ursprung, finansiell status, handikapp, hudfärg, hälsostatus, kön, religion, sexuell läggning, språk eller ålder.
Sund och trygg miljö – stödverksamheten ska erbjuda en sund, trygg och öppen miljö för de sörjande.
Konfidentiell hantering av arkivering och administrering – Stödverksamheten måste respektera och sekretessäkra den information som delgivits dem enligt ”the Data Protection Act 1988”. Stödverksamheten måste också skötas på ett ansvarsfullt och professionellt sätt.
God rekrytering och utbildning av volontärer och anställda – försäkring måste finnas att volontärer och anställd personal är utbildade och tränade i att stärka, utveckla och underhålla sin kunskap och färdighet i stöd vid sorg och förlust.
Välformulerat syfte – alla stödorganisationer måste ha ett välformulerat syfte med sin verksamhet, hur stödet ska nå fram och vem/vilka som ska få ta del av det.
Erbjudande om stöd och tillsyn – även volontärer och anställda ska få stöd, samtal och tillsyn.
Utbildning – volontärer och anställda inom stödverksamheten ska få utbildning och handledning för att kunna ge relevant stöd och råd till de sörjande.
Från vårdens och kyrkans håll har i Sverige varnats för att sörjandestödet kan riskera att bli vår nästa stora lukrativa marknad. Alla människor kommer någon gång att drabbas av stor sorg. Sorg kommer alltid att finnas liksom sörjande människor som söker ett halmstrå att hålla i. Då är det viktigt att de får professionellt stöd och inte blir offer för oseriös verksamhet.
Sverige har fortfarande inte tagit något nationellt övergripande ansvar i likhet med vad man gjort i England. Det finns anledning följa det engelska exemplet. Regeringen bör därför ta initiativ till utveckling av normer för sörjandestöd.