Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.
Regeringens förslag att helt slopa gällande åldersgräns för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster går stick i stäv med de bedömningar som gjordes av den statliga utredningen Åldersgränser och ersättningsetableringar som presenterades år 2003.
Det är riktigt och viktigt att äldre yrkesutövares kunskaper tas till vara. Det gäller inte minst på hälso- och sjukvårdens område. 2003 års utredning öppnade för en höjning av åldersgränsen och riksdagen ställde sig år 2004 bakom den socialdemokratiska regeringens förslag att höja åldersgränsen från 67 till 70 år för den mindre grupp privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som får offentlig ersättning enligt nationella taxan. Det handlar om läkarvårdsersättning och sjukgymnastikersättning till läkare och sjukgymnaster som inte är anställda av landstinget eller har ett vårdavtal med landstinget.
Landstingen har en möjlighet att göra en bedömning av verksamheten och medge undantag från åldersgränsen på 70 år. Vi anser att landstingen aktivt bör använda sig av denna möjlighet om verksamhetens kvalitet är tillfredsställande och behov finns av vårdgivarens insatser. Läkarna och sjukgymnasterna har i och för sig möjlighet att fortsätta att vara yrkesverksamma som privatpraktiker även efter det att de fyllt 70 år, eftersom det inte finns någon övre åldersgräns för innehav av legitimation inom hälso- och sjukvården. För att få tillgång till offentlig finansiering av vården krävs dock i dag att sjukvårdshuvudmannen bedömer att verksamheten behövs och håller god kvalitet; då kan undantag från åldersgränsen göras.
Det är märkligt att den borgerliga regeringen med hänvisning till det kommunala självstyret vill att varje landsting självt skall få bestämma om våra universitetssjukhus skall styckas upp och säljas ut till internationella börsbolag men inte tilltror sjukvårdshuvudmännen om att själva kunna bedöma om privatpraktiserande läkare över 70 år skall fortsätta att få ersättning enligt nationella taxan.
Anledningen till att det finns en åldersgräns (med dispensmöjligheter) handlar ytterst om att upprätthålla patientsäkerhet. Regeringen anförde mycket tydligt i sin proposition från 2004 att majoriteten av äldre yrkesutövare inte begår allvarligare misstag, men det går inte att helt bortse från att vårdens kvalitet kan påverkas. Det är ofrånkomligt att det naturliga åldrandet så småningom även kan påverka den enskildes förmåga. Den medicinska och medicinsk-tekniska utvecklingen går snabbt. Äldre yrkesutövare har större erfarenhet, men det krävs också att kompetensen upprätthålls och att verksamheten bedrivs i en sådan omfattning att det går att följa med i utvecklingen på det aktuella området. I allmänhet är det också svårt för patienten att göra en bedömning av vårdgivarens arbete och kvalifikationer.
Av den borgerliga regeringens proposition framgår att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) avvisar förslaget om att helt upphäva åldersgränserna för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Förbundet framhåller att det nuvarande systemet med övre åldersgränser i ersättningslagarna är det mest ändamålsenliga sättet att värna vårdens kvalitet och patienternas säkerhet.
Tillgång till information om sjukvårdens prestationer och resultat får inte vara beroende av om vården bedrivs i offentlig eller privat regi. Regeringen hänvisar i propositionen till en kommande total översyn av lagstiftningen för läkarvårdsersättning och ersättning för sjukgymnastik, en översyn som bland annat skall ta upp frågorna om uppföljning av kvalitet. Trots detta lägger regeringen nu ett särskilt förslag när det gäller åldersgränsen. Den borgerliga regeringens förslag innebär att åldersgränsen slopas helt. Detta förslag motsätter vi oss. Åldersgränsen har tidigare höjts i två olika omgångar till dagens 70 år, vilket är en rimlig avvägning. Vi anser inte att åldersgränsen bör avskaffas helt och hållet. Den åldersgräns som nu gäller innebär ju också att det finns en möjlighet för landstingen att pröva verksamhetens kvalitet och ge dispens. Om åldersgränsen slopas helt finns ingen tydlig kontrollstation avseende ålder och vårdkvalitet. Det finns ingenting i regeringens proposition som visar att några nya argument tillkommit sedan 2004 års beslut. Mot denna bakgrund bör riksdagen avslå regeringens proposition.