Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om realisationsvinstbeskattning av fondandelar.
Allmänhetens intresse för fondsparande har inneburit att fondbolagen har blivit en allt viktigare aktör på marknaden och en stor – och växande – del av det samlade svenska börsvärdet förvaltas av fondbolag.
Den rättsfigur som den svenska fondlagen skapat – fondbolaget – är emellertid i flera avseenden till nackdel för andelsägaren. Detta gäller särskilt den fördelning av rättigheter som det implicita kontraktet mellan andelsägare och fondbolag/förvaltare ger upphov till. Andelsägarna saknar möjlighet att övervaka förvaltningen av sin placering eller påverka hur rösträtten utnyttjas för de aktier fonden investerat i, dvs. för det kapital andelsägarna äger. I själva verket är det svårt att finna något land, möjligtvis med undantag från Tyskland som så konsekvent berövat andelsägarna sina rättigheter som Sverige.
Flera metoder kan tillgripas för att stärka andelsägarnas inflytande och undvika intressekonflikter. Den enklaste består i att tillåta andelsägarna byte fond utan att detta utlöser beskattning av eventuella realisationsvinster. En sådan ordning skulle i praktiken ge andelsägarna goda möjligheter att uttrycka sitt gillande eller ogillande genom att köpa/sälja andelar, dvs. rösta med fötterna.
En sådan ordning skulle också öka konkurrensen på fondmarknaden. Och det behövs. I dag förvaltas närmare 1 000 miljarder kronor av svenska fondbolag. Förvaltningsavgiften ligger kvar på den nivå som ansågs som konkurrenskraftig i början av 1990-talet när fondmarknaden expanderade snabbt. Denna avgiftsnivå som inte sällan överstiger en procent årligen på det förvaltade kapitalet, är långt mycket högre än de nivåer som gäller i dag.
Eftersom försäljning av fondandelar utlöser en realisationsvinstbeskattning drar sig många för att omplacera sitt kapital till fonder med en lägre avgift. Fondbolagen kan därmed fortsätta att utan konkurrens skörda stora vinster.
Nuvärdet av denna konkurrensbegränsning ligger i storleken fem miljarder kronor per år eller lika mycket som förmögenhetskatten.