Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av reglerna för kultursponsring.
Många betraktar den privata sektorn som något utanför samhället. När vi kristdemokrater talar om samhället menar vi självfallet den offentliga sektorn, men även den ideella sektorn, med föreningar och folkrörelser samt den privata sektorn.
Näringslivet har behov och ansvar som sträcker sig utanför den rent affärsmässiga verksamhet som det bedriver. Kulturlivet har i sin tur behov av vidgade möjligheter att utöva sin konst både inom och utom etablerade institutioner. Det ömsesidiga utbytet mellan kulturlivet och det samhälle det verkar i inrymmer således den privata sektorn.
Ett långsiktigt samarbete mellan kultur och näringsliv, som bygger på respekt och som självklart inte inskränker den konstnärliga friheten, kan ge vidgade möjligheter både i form av bättre finanser och nya arbetsformer. Det är också ett sätt att uppfylla det kulturpolitiska målet att nå nya grupper. Både det enskilda företagets klimat och hela samhällsklimatet är beroende av ett rikt kulturliv. Att sponsra kulturverksamhet är en möjlighet för företag att ta ökat samhällsansvar, något som bör uppmuntras. Om kultursponsringen ska bli mer omfattande förutsätter det att reglerna blir tydliga och förutsägbara. Så är inte fallet idag. Lokala skattemyndigheter gör egna tolkningar av när avdragsrätten för sponsring ska gälla. Slutsatsen av detta är att lagstiftningen måste ses över så att det blir tydligt vad som gäller och så att behandlingen blir likvärdig i hela landet. Stödet till kulturlivet skulle bli betydligt mer omfattande än det är idag om skattereglerna utformades på ett sätt som gynnar detta.