Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om underhåll av kulturbyggnader på jordbruksfastigheter.
Kvittningsrätten för underhåll av kulturbyggnader omfattar idag mangårdsbyggnader på minst 400 kvadratmeter. Det innebär att det statliga stödet idag enbart går till stora gårdar i Syd- och Mellansverige. I vår nordligaste landsända är mangårdsbyggnaderna av betydligt beskedligare storlek, men likväl representerar de stora kulturhistoriska värden.
Upprustning av den här typen av byggnader är dyr och kräver stöd för att arbetet ska kunna göras på ett sätt som bevarar byggnadernas värde. Nu står mindre gårdar och förfaller i stället för att få ekonomiskt stöd för att kunna rustas upp. Förutom att värna om Norrlandsgårdars kulturvärde skulle upprustning innebära att viktigt inslag i en vacker landsbygd.
I glesbygden är arbetslösheten betydligt högre än på andra ställen. Upprustning och underhåll av kulturbyggnader skulle därmed också skapa fler arbetstillfällen. På samma sätt som på 1970-talet statliga medel användes till det så kallade IKS-stödet, borde statliga medel kunna användas för att rädda gamla gårdar.
För att rädda kulturhistoriskt värdefulla byggnader i glesbygden borde man också kunna tillgodoräkna sig flera hus på fastigheten för att nå upp till 400 kvadratmeter, om bara fastigheten är kulturmärkt.