Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fria arbetskläder inom traditionellt kvinnliga och manliga yrken.
Bedömningen av yrkeskläder för yrken som traditionellt utförs av män jämfört med yrken som vanligtvis innehas av kvinnor skiljer sig åt. Vaktmästare, elektriker och parkarbetare behöver fria och särskilda yrkeskläder för att utföra sina arbeten, det ifrågasätts inte av någon. Ytterst få skulle komma på tanken att föreslå att parkarbetaren på egen bekostnad skall införskaffa slitstarka byxor, ytterkläder, kängor och handskar.
Samtidigt kan jag konstatera att det stora flertalet kvinnor som arbetar inom barnomsorg eller i hemtjänsten också har arbeten som sliter hårt på de plagg man använder – det hör till yrket, precis som det gör för parkarbetaren.
Det finns kommuner i Sverige som erbjuder fria arbetskläder till den personal som arbetar med hemtjänst. Man har sett det lika naturligt med skyddskläder för den personalgruppen som för de anställda med traditionellt manliga yrken som vaktmästare, parkarbetare m.m. Skatteverket däremot är av uppfattningen att de fria arbetskläderna för hemtjänstpersonal är en löneförmån och att de skall beskattas därefter med skatt för kommunen samt förmånsbeskattning för de anställda. Resultatet är att i stället för att uppvärdera traditionellt kvinnliga arbetstagare som har hårt slitage på sina plagg, ”uppskattas” både kommunen och de anställda.
Som framgått finns det för flera olika branscher arbetskläder som är undantagna från förmånsbeskattning. Enligt min uppfattning skall också traditionellt kvinnliga yrken jämställas med traditionellt manliga yrken när det gäller beskattning av arbetskläder som tillhandahålls av arbetsgivaren. Regeringen bör undersöka möjligheten till en lika behandling av fria arbetskläder och skyddskläder inom olika yrkesgrupper.