Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av handikappersättningen.
Handikappersättningens storlek bestäms utifrån det sammanlagda behovet av stöd gällande stora merkostnader och/eller tidskrävande hjälp av andra. Nivåerna för handikappersättning är idag 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet. Försäkringskassan är den myndighet som fattar beslut om rätten till ersättning.
Sedan reglernas tillkomst har merkostnaderna för den enskilde ökat stadigt, samtidigt som olika ersättningar från samhället minskat eller försvunnit. Nivåerna för handikappersättning har länge legat på dagens nivå. Trots att prisbasbeloppet årligen har justerats leder det ändå till ökade kostnader för den enskilde. En utveckling kan ses där bedömningen i enskilda ärenden blir allt hårdare, och även om antalet avslag inte ökar markant så blir minskningarna i förhållande till de ansökta beloppen allt fler från försäkringskassornas sida.
Det innebär att den enskilde får allt lägre ersättning för sina merkostnader. För att bättre motsvara de faktiska merkostnader som den enskilde har borde dagens nivåer ändras till 25 procent som lägsta nivå samt 50, 75 och 100 procent av prisbasbeloppet.
Variationerna i bedömningen av rätten till handikappersättning är också stora och ofta har det avgörande betydelse var i landet man bor. Behovet av enhetliga och gemensamma tillämpningar är därför stort.
Vid utskottets behandling av en liknande motion under tidigare riksmöte konstaterades att ”utskottet inte anser det aktuellt att göra en allmän översyn av handikappersättningen eller att överväga andra nivåer i förmånen”. Att på detta sätt, utan närmare motivering, avslå motionsförslaget är ett uttryck för bristande insikt och förståelse för de handikappades situation.
Riksdagen bör mot bakgrund av ovanstående besluta uppdra till regeringen om en översyn av reglerna för och tillämpningen av handikappersättningen.