Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försöksprojekt för sjukgymnaster i syfte att ge dessa rätt att sjukskriva patienter.
Den stora ohälsan är väl känd och ett flertal rapporter och studier som belyser detta har lagts fram. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet bedrivit ett intensivt arbete för att minska ohälsan på olika nivåer under den förra mandatperioden. Kunskapen är stor om vilka sjukdomar som dominerar bland de sjukskrivna. Det är värk och problem från rörelseapparaten och det är psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa definierad både som sjukdom och som symtom vid t.ex. utmattning och stress.
De med svåra problem i rörelseapparaten har oftast sin primära kontakt med sjukgymnast eller motsvarande i komplement till allmänläkare, ortoped eller neurolog. Men den regelbundna kontakten och bedömningarna utförs oftast tillsammans med sjukgymnasten. Det innebär att sjukgymnasten har stor kännedom om patientens hinder och möjligheter. Därutöver ligger det i sjukgymnastens profession att arbeta hälsoinriktat och utifrån de resurser varje patient har. Det borde därför ligga nära till hands att ge sjukgymnasterna ökade möjligheter att ta ett helhetsansvar och rätt att sjukskriva patienter med besvär från rörelse- och stödorganen.
I tre fylken i Norge infördes 2001 en möjlighet för sjukgymnaster att fatta beslut om sjukskrivning samt möjlighet att remittera till specialister. Detta försök har fallit mycket väl ut både med kortare sjukskrivningar och högre kvalitet för patienten. Mot den bakgrunden beslutade man i juni 2005 att permanenta sjukskrivningsrätten för OMT-sjukgymnaster, motsvarande steg 3 i Sverige, samt att utvidga rätten till att omfatta hela Norge. Samtliga partier stod bakom beslutet.
Forsknings- och utvecklingsenheten i Kronoberg har vid flera tillfällen ansökt om möjligheten att inom ramen för ett projekt ge sjukgymnasterna motsvarande rätt till att fatta beslut om sjukskrivning som i Norge, men regeringen har sagt nej till dessa ansökningar. Vi menar att det behövs många positiva krafter för att råda bot på ohälsan och att den bästa vägen att nå dit är att främja hälsa.
Mot denna bakgrund bör därför ett projekt initieras med möjlighet för sjukgymnaster att ansvara för sjukskrivningarna av patienter med långvariga problem från rörelseapparaten. Projektet bör genomföras inom ett avgränsat område under två år och därefter utvärderas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.