Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra AFL enligt Rehabiliteringsutredningens förslag om att plan för åtgärder på arbetsplatsen ska lämnas till Försäkringskassan senast 30 dagar efter det att Försäkringskassan eller den enskilde begärt det.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anta Rehabiliteringsutredningens förslag om att arbetsgivaren undantagslöst ska lämna plan för åtgärder på arbetsplatsen till Försäkringskassan efter 90 dagars sjukfrånvaro.
Riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa de tidsfrister som anges i 22 kap. 5 och 6 §§ AFL avseende avstämningsmöte och rehabiliteringsplan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att när det gäller tidsfrister ska begreppet ”rehabiliteringsplan” i 22 kap. 5 och 6 §§ AFL ersättas av begreppet ”plan för åtgärder på arbetsplatsen”.
Regeringen vill i propositionen ”Vissa sjukförsäkringsfrågor m.m.” införa förändringar som vi anser helt klart kommer att försämra för sjukskrivna i sjukskrivningsprocessen och sjukskrivna i behov av rehabilitering.
Det krav som i dag finns på att arbetsgivaren ska genomföra en rehabiliteringsutredning enligt 22 kap. 3 § lagen (1962:38) om allmän försäkring vill regeringen avskaffa. Man menar att det räcker att i lagen ange att arbetsgivaren ska lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att en persons behov av rehabilitering ska kunna klarläggas. Regeringen hänvisar också till att arbetsgivaren redan har skyldigheter till arbetsanpassning och rehabilitering i arbetsmiljölagen.
Vi menar att detta inte alls räcker. Det är helt klart att lagen försvagas för den enskilde på det här sättet.
Lagen säger i dag att arbetsgivaren ska påbörja en rehabiliteringsutredning efter fyra veckors sjukdom, när det förekommit flera kortare sjukperioder eller när den försäkrade begär det. Ibland har arbetsgivare fått göra rehabiliteringsutredningar som varit uppenbart obehövliga med de statiska reglerna, vilket förstås orsakat frustration och bristande tilltro till systemet. Men det är förändringar av systemet som behövs – inte att ta bort reglerna helt och hållet som regeringen föreslår.
Den s.k. Rehabiliteringsutredningen har tittat närmare på problemen med dagens system. Ett av förslagen var att rehabiliteringsutredningen ersätts med en plan som mer ska fokusera på vilka åtgärder som den försäkrade behöver som arbetsgivaren ska kunna vidta på arbetsplatsen. Den ska upprättas på begäran av Försäkringskassan eller den enskilde och lämnas in senast 30 dagar efter det att begäran framställdes. En plan ska dock obligatoriskt lämnas in till Försäkringskassan efter 90 dagars sjukfrånvaro, oavsett hur behovet ser ut.
Vi anser att detta är ett bättre och mer begripligt system. Arbetsgivaren kan sällan uttala sig om sjukdomstillståndet eller behov av rehabilitering i sig, men kan däremot klargöra vad man kan bidra med på arbetsplatsen. Det är viktigt med en form för detta framför allt för individens skull, men även för arbetsgivaren. Ofta råder en osäkerhet mellan vad man själv som arbetsgivare förväntas göra och vad som är sjukvårdens respektive Försäkringskassans roll. Men målet för arbetsgivaren är givetvis friska medarbetare och vi tror inte att det blir bättre av att, som regeringen föreslår, skrota hela idén om vikten av arbetsgivarens tydliga medverkan.
Enligt dagens regler finns i lagen om allmän försäkring (AFL) tidsfrister avseende avstämningsmöte och rehabiliteringsplan. De inrättades eftersom systemet inte fungerade som det var tänkt. I lagen om allmän försäkring sägs nu att Försäkringskassan, om det inte är obehövligt, ska kalla den försäkrade till ett avstämningsmöte, senast två veckor efter att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning har kommit in. En person som inte har arbetsgivare ska kallas senast tio veckor efter dagen för sjukanmälan till avstämningsmöte. Om det finns behov av rehabilitering ska Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Det ska enligt lagen ske senast två veckor efter arbetsgivarens eller Försäkringskassans rehabiliteringsutredning, eller två veckor efter avstämningsmötet om det måste inväntas.
Vi anser att dessa tidsfrister ska finnas kvar. Det är ett skydd för den enskilde. Även om detta hittills inte fungerat som det är tänkt så handlar det om att en koloss ska börja fungera annorlunda. Försäkringskassan måste börja agera på ett helt annat sätt än vad man gjort hittills. Det är helt fel väg att gå att släppa på tidsfristerna, när de kommit till för att skydda individen som alltid befinner sig i ett underläge i förhållande till arbetsgivare och Försäkringskassa.
Det är knappast heller förvånande att det är de fackliga organisationerna som är kritiska till förslagen. Även Sveriges läkarförbund ser en fara i att enskilda inte längre ska kunna hänvisa till lagen när kallelse till avstämningsmöte dröjer, eller när rehabiliteringsplanen drar ut på tiden. Vi instämmer i den kritiken.