Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att satsa på glesbygden.
Många människor i Sverige, inte minst unga, vill flytta till landsbygden för att öka livskvaliteten och förverkliga sina drömmar. Men bland de som redan lever sitt liv utanför de större städerna jäser missnöjet. Dalaupproret, Gnosjöupproret, Föräldraupproret, Stormupproret, Sjöbodaupproret och Bensinskatteupproret är alla exempel på hur människor spontant gått samman för att protestera mot konkreta problem i sin vardag.
Det är av stor vikt att vi utvecklar den svenska landsbygden. Istället för avfolkningsbygder måste vi skapa förutsättningar för inflyttningsbygder. Det gör vi genom att ge människor på landsbygden makt över sin vardag. Den kan till exempel handla om att ge kommunerna full beslutanderätt över strandskyddet. Sverige är rikt utrustat med stränder längs åar, sjöar och hav. Att erbjuda attraktiva strandnära boenden kan vara ett sätt att underlätta för människor att flytta till glesbygdsområden. Naturligtvis måste kommunerna ta hänsyn till den biologiska mångfalden och allmänhetens tillgång till strandlinjen.
Lika självklart som att kommunerna själva skall bestämma om strandskyddet, lika självklart borde regionerna och kommunerna själva få bestämma över pengarna från EU:s strukturfonder.
Fler sätt att få människor att vilja bo och leva i glesbygd är att förbättra företagsklimatet. Minskat regelkrångel och riskkapitalavdrag för små företag är några kraftfulla åtgärder. Vi behöver också snabbt avskaffa fastighetsskatten, utveckla kollektivtrafiken samt förbättra underhållet av väg- och järnvägsnätet.