Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att i EU driva frågan om ett RES-H-direktiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av tydliga politiska signaler till allmänheten och företagen om framtiden för solvärme.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige bör inta en ledande position i utvecklingen av solvärme som ett teknikområde.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om betydelsen av en bättre samordning mellan investeringsstöd, informationsinsatser, politiska mål och stöd till forskning och utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av framförhållning och långsiktighet för olika program och stimulanspaket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att en förändring av fastighetsskatten utformas så att den stimulerar investeringar i förnybar energi, energibesparing och därmed också solvärme.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att utveckla bygglagstiftningen så att solvärme naturligt integreras i nybyggnation.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om den svenska tillämpningen av EU:s byggnadsdirektiv och beräkningsmodeller för energicertifiering.2
1 Yrkande 6 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till CU.
Riksdagen behandlade min motion 2005/06:N270 om behovet av ett RES-H-direktiv i näringsutskottets betänkande 2005/06:NU3 den 8 december 2005. Riksdagen avslog där samtliga yrkanden om tillkännagivanden för regeringen. Inte ens en välformulerad reservation från Miljöpartiets ledamot Ingegerd Saarinen lyckades förmå kammaren att våga tänka nytt.
Mina förslag har dock tagits upp av andra politiker i Europa, och EU arbetar nu med det RES-H-direktiv som jag förordade att Sverige skulle driva. Det är beklagligt att Sveriges riksdag inte har ansett att Sverige ska inta den ledande roll som vore möjligt på energiområde.
Såväl EU-kommissionen som EU-parlamentet har nu ställt sig positiva till ett RES-H-direktiv. Arbetet är nu i den fasen att det pågår ett public consultation som innebär att bl.a. flera svenska organisationer skriver yttranden över förslaget, som är viktigt inte bara för att Europa ska klara sina klimatåtaganden utan även för att underlätta framväxten av nya industriföretag. Svenska företag har kunskap och kan växa med rätt förutsättningar.
Energiförbrukningen inom EU som helhet domineras av energi för uppvärmning och kyla. Över 40 % av EU-områdets totala energiförbrukning är att hänföra till detta område. Snabbast ökar energiförbrukningen inom området ventilation och kyla. I några av EU:s länder är numera elförbrukningen högre under den varmaste årstiden än under den kallaste.
Förnybar energi för området värme och kyla kan med redan utvecklad teknik ersätta stora delar av den energi som i dag har fossilt ursprung. Estif (European Solar Thermal Industry Federation) gör bedömningen att i större delen av Europas byggnadsbestånd kan ända upp till 100 % av energibehovet för värme och kyla ersättas med en kombination av solenergi, biomassa och geotermisk energi.
Förnybar energiteknik kan bidra till en minskning av CO2-problemet, mindre utsläpp av föroreningar i byggd miljö, skapa nya lokala arbetstillfällen samt inte minst bidra till en stabilare och mindre sårbar energiförsörjning som även på lång sikt är hållbar.
Det påpekande jag gjorde i min första motion i ämnet, att intresset för ett direktiv för förnybar energi inom värme och kyla inte har rönt samma intresse som motsvarande direktiv på transport- och el- området (RES-T och RES-E) gäller inte i samma utsträckning i dag. Förståelsen för behovet av förnybar teknik vad gäller såväl kyla som värme har ökat markant inom EU, och det är bara att beklaga att Sverige valt att ligga lågt på området.
Att EU kommer att fatta beslut om ett RES-H-direktiv torde numera vara ganska klart, och det är därför bra om Sverige går före och antar egna mål för förnybar energi inom området värme och kyla. Solenergi bör där vara en viktig komponent.
Min första motion i ämnet anförde framför allt förslag till åtgärder på EU-nivå. När nu den delen av processen är på väg att genomföras med Sverige som en mindre aktiv part väljer jag att denna gång lyfta fram förslag på nationell nivå. Oavsett hur frågan om ett RES-H-direktiv kommer att landa i EU har Sverige all anledning att fastslå en nationell plan för förnybar energi inom värme och kyla.
Först anser jag dock fortfarande att Sverige ska spela en aktiv roll när det gäller framtagandet av ett RES-H-direktiv inom EU. Att min motion avslogs förra hösten kan ha sänt otydliga signaler till andra länder. Sverige betraktas fortfarande som ett land som ligger långt framme på flera områden av förnybar energi även om vi sakta kommer alltmer på efterkälken. För den svenska industrins trovärdighet på den internationella marknaden inom förnybar energi vore det därför bra med en tydlig markering från den svenska riksdagen att vi ska jobba för minimimål på EU-nivå när det gäller värme likväl som för transportsektorn och elområdet. Jag är övertygad om att orsaken till att mitt yrkande i denna del avslogs 2005 enbart berodde på att förslaget kom från en miljöpartist och inte på grund av dess innehåll. Jag är övertygad om att Sverige inte kan undgå att ha ambitioner på detta område, inte ens med en konservativ eller nyliberal regering. Det är därför viktigt att regeringen i EU driver frågan om att ett ambitiöst RES-H-direktiv antas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
För att Sverige inte ska fortsätta att halka efter inom EU är det nödvändigt med tydliga signaler från riksdag och regering. Bioråvaran kommer att i växande omfattning behövas för elproduktion och för transportsektorns bränsleförsörjning. Solvärme produceras redan i dag till en rimlig kostnad. 80 öre per kilowattimme färdig värme måste jämföras med andra alternativa energipriser med sina omvandlingsförluster. Solvärme i kombination med lagrad sol i form av bioråvara bör därför få en större roll i vår energiförsörjningsmix.
För att industrin ska våga satsa krävs tydliga politiska signaler. Det offentliga måste gå före med sitt fastighetsbestånd och reglerna för stöd och stimulans måste vara långsiktiga. En informationskampanj från samhällets sida är också viktig för att signalen ska uppfattas av såväl företag som allmänhet. Riksdagen bör därför tydligt markera behovet av politiska signaler till stöd för investeringar inom solvärmeområdet.
Den svenska energiforskningen har haft några svåra år med neddragna anslag. Nu har detta återställts genom Miljöpartiets försorg av den socialdemokratiska regeringen, och självklart utgår vi från att den nya regeringen inte har för avsikt att bromsa forskningen. För att ge tyngd åt Sveriges åsikt att förnybar energiteknik är viktig bör dock riksdagen markera detta genom att särskilt uttala att Sverige har ambitionen att vara ett ledande land när det gäller förnybar energiteknik. Det finns särskild anledning att markera denna ambition vad gäller värmeområdet och den betydelsefulla solenergitekniken. En miljon kvadratmeter solfångaryta i Sverige till år 2010 borde vara en minimiambition.
För att nå framgång krävs ofta samlade åtgärder. Riksdagen bör därför tydligt uttala att såväl informationsinsatser, som olika former av stimulansåtgärder, investeringsstöd eller skattesubventioner som inriktning på FOU måste koordineras så att bästa effekt kan nås. Det är även viktigt att åtgärderna har en uthållighet. Stimulansinsatser bör gälla minst fem år gärna åtta eller tio, för att aktörer på marknaden ska våga satsa fullt ut. Framförhållning är också viktigt. Nya regler bör vara beslutade minst ett år innan gamla fasas ut.
Riksdagen 2005/06 tog beslut om att investeringar i hus som minskar deras miljöbelastning ska premieras och därmed underförstått inte leda till höjd fastighetsbeskattning. Under valrörelsen 2006 var fastighetsskatten inledningsvis en het potatis som dock med tiden svalnade. Oavsett om den nya regeringen avser infria sitt löfte att avskaffa fastighetsskatten vore det olyckligt om förändringar fick en sådan utformning att den stimulans för miljöåtgärder i byggnader som riksdagen röstade fram förra året skulle undermineras. Tvärtom borde de nya skatter/avgifter som man inför på fastigheter utformas så att de tydligt stimulerar investeringar i förnybar energi, energibesparingar och därmed även solvärme. Riksdagen bör ge regeringen en tydlig signal i denna del.
Sverige ligger efter när det gäller en bygglagstiftning som styr mot förnybar energiteknik. Barcelonamodellen borde kunna vara ett föredöme för en svensk revidering eller förnyelse av bygglagstiftningen. Vid nybebyggelse borde det vara självklart att solvärme ska integreras. Även vid större renoveringar är det rimligt att ställa krav på solenergilösningar. Att starta ett sådant arbete skulle även stärka Sveriges trovärdighet som ett land som avser att vara med och ta ansvar för EU:s klimatåtagande. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att snarast se över lagstiftningen på byggområdet i denna anda.
Inte minst viktigt är det att Sverige snarast utformar egna beräkningsmodeller och energicertifieringsmodeller där solvärme synliggörs och även kvantifieras. EU:s byggnadsdirektiv kommer att innehålla solvärme, men det kommer att behöva förtydligas hur tillämpningen ska se ut. Det är viktigt med regler som inte begränsar nya tekniska lösningar och praktiska användningsområden. Solfångare kan vara ytor som skyddar på många andra ställen än på tak. I Sverige bygger vi inte som i Spanien, Frankrike eller Tyskland. Vi har många olika sätt att skapa gårdsmiljöer, vindskydd m.m. Solenergi kan integreras i alla byggnadskomponenter, vilket gör det viktigt att branschen får medverka aktivt vid utformningen av EU:s byggnadsdirektiv. Detta bör riksdagen särskilt påpeka.