Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens insatser för att turistnäringen ska öka.
Sverige är ett fantastiskt land. Vårt land innehåller det mesta av natur- och kulturupplevelser. Dessutom finns en väl utbyggd infrastruktur som gör att människor kan ta del av dem. Turismens betydelse ökar, både som tillväxtskapande faktor och som motor för sysselsättning och utveckling i övrigt, framför allt på orter där de traditionella näringsgrenarna sviktar. I Sverige har vi länge haft goda målsättningar och program för hur turismen ska fortsätta utvecklas. Tyvärr finns det tecken som tyder på att våra turistsatsningar inte genererar så många besök som det finns potential för.
Staten och turistnäringen samarbetar kring turistfrågor. Ett resultat är det s.k. Framtidsprogrammet från 2001 som identifierar tre affärsområden och fem utvecklingsområden. De tre affärsområdena är:
Affärsresande, med fokus på mötesindustrin som ska växa med i genomsnitt 5 % per år och nå en total omsättning på 38 miljarder kronor år 2010.
Evenemang, med fokus på stora och internationella evenemang som ska växa med 10 % per år och nå en total omsättning på 2,6 miljarder kronor år 2010.
Privatresande, med fokus på kommersiella produkter och varumärken som ska växa i takt med bruttonationalproduktens utveckling, uppskattad till 2,5 % per år, och nå en total omsättning på 94,4 miljarder kronor år 2010.
För att nå dessa högt satta mål krävs en kraftsamling av resurser som står till förfogande vad gäller både marknadsföringsinsatser och organisation. I samband med 2004 års turismproposition och efterföljande riksdagsbehandling gjordes justeringar i organisationen av statens del av den svenska turismen. Detta var ett bra första steg, men det måste följas av fler. Det finns i dag, framför allt regionalt och lokalt, en i många stycken oklar organisation och ansvarsfördelning mellan olika intressenter. Det gäller både sådana som vill utveckla turismen och andra med turistintressena konkurrerande verksamheter eller kontrollerande myndigheter. Detta kan i värsta fall leda till att turistprojekt går om intet eller att olika svenska turistmål konkurrerar med varandra medan turisterna åker någon annanstans.
För att näringen ska kunna utvecklas krävs att kunskapen om och förståelsen för turismen som näring och tillväxtmotor ökar i samhället. Det krävs också att de statliga organen som har att verkställa politiken på turistområdet på ett mer aktivt sätt än i dag prioriterar helhetslösningar och samverkan mellan olika intressenter. I det arbetet ingår även att faktiskt kunna värdera besöksnäringens verksamheter utifrån deras attraktionskraft för besökarna, inte utifrån andra hänsyn. Då kan också insatserna prioriteras bättre. Den statliga insatsen i turistnäringen får inte bara bli en regionalpolitisk åtgärd eller ett fördelningspolitiskt system där ”rättvisa” mellan olika intressen i sig blir ett mål.
Genom att kraftsamla organisatoriskt och marknadsföringsmässigt kan vi utveckla den svenska turistnäringen och nå de av framtidsprogrammet uppsatta målen. Men då krävs det att den nya regeringen snarast tar vid och bygger vidare på den tidigare regeringens arbete för en bättre samordning av marknadsföringen av det Sverige har att erbjuda samt verkar för en bättre samverkan mellan parterna i turistbranschen.