Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riva upp beslutet om att skära ned strukturfondskontoren till åtta stycken.
I juni månad 2006 ändrade dåvarande regeringen förutsättningen för strukturfondskontoren i landet. De beslöt att antalet kontor ska minskas till åtta stycken. Den organisation som vi haft under sex år i Sverige ska därmed rivas upp trots att det är en väl fungerande verksamhet.
Från såväl dem som kan ha nytta av strukturfonderna – projektägare på lokal och regional nivå – som från högsta ort, dvs. kommissionen, har man uttryckt förvåning och besvikelse över att nuvarande organisation ska överges. För projektägare innebär den tänkta nya organisationen att man fjärmas från beredande och beslutsfattande instanser. Kommissionen har funnit det ”mycket anmärkningsvärt” att man överger en ”väl fungerande organisation”. (German Granda, enhetschef och ansvarig för bl.a. Sverige på direktoratet för EU:s regionalpolitik, GD XVI, vid besök i Västernorrland den 6–7 september 2006). Nuvarande organisation har resulterat i att svensk verksamhet av företrädare för samtliga berörda direktorat (regionalpolitiska, sociala och jordbruk) bedöms fungera bland de allra bästa bland EU:s samtliga regioner. Man anser därtill att det odelade ansvaret för strukturfondspolitiken ska ligga på berörda regioner, inte centraliserat som nu är tänkt.
I jämförelse med den förra perioden, 1995–1999, då Nutek hade det övergripande ansvaret, är den samstämmiga uppfattningen att det i dag fungerar avgjort mycket bättre och effektivare. Nutek hade ofta uppfattningar som fördröjde enskilda projekt. Överenskommelser på plats med Nuteks representant närvarande höll inte när representanten kommit tillbaka till Nutek och redogjorde för ärendet. Det ledde till stort förtret för både beredande folk och projektägare, eftersom man fick börja om från början med projektansökan.
En annan aspekt är att sociala fondens verksamhet, via ESF-rådet, ska koncentreras på samma sätt som för regionala fonden. Här är det främst små och medelstora företag som riskerar att komma i kläm. I Västernorrlands och Jämtlands län är det kring ett tusental företag vardera som fått stöd till kompetensutveckling av sysselsatta. Här är närheten likaså mycket viktig. Man måste kunna diskutera med företagaren, råda och stödja denna/denne. Företagare kommer nästan dagligen in till länsstyrelsen för att fundera om sina planer, och länsstyrelsens folk åker ofta ut till det enskilda företaget. Om man lägger ned strukturfondskontor blir det svårare att upprätthålla ett sådant arbetssätt.
Totalt sett blir det en sämre funktion genom att överge en i dag väl fungerande verksamhet, samtidigt som man fjärmar sig från dem som det är mest angeläget att behålla närhet till. När vi gick med i EU talades det väldigt varmt om subsidiaritetsprincipen, men om man nu lägger ned kontor som människor har nära till har den principen kommit på skam. Det är ett svek mot medborgarna.
När länsstyrelserna ska lägga ned verksamhet inom strukturfondsverksamheten innebär det att personal blir övertalig. Samtidigt kommer den planerade modellen att innebära att en hel del samverkan med de nya kontoren kommer att läggas på länsstyrelser/samverkansorgan( Lst/SO) utan att Lst/So ska ha några resurser för detta. Om man ändå har tänkt att Lst/So ska göra en stor del av arbetet, varför inte knyta verksamheten till dessa organ helt och fullt som det har varit under flera år och som har fungerat på ett förträffligt sätt.
Med tanke på att den förra regeringen aldrig gick till riksdagen med förändringen (se beslut taget av regeringen den 29 juni 2006) bör beslutet gå att riva upp av riksdagen. Det nya förslaget innebär att det regionala utvecklingsarbetet kommer långt från dem som närmast berörs, långt från dem som aktivt arbetar för den egna regionens utveckling, dvs. näringsliv, organisationer och kommuner.
Jag anser därför att riksdagen bör riva upp det förslag som förra regeringen tog i juni 2006 och att strukturfondsarbetet får fungera på det sätt som det gjort under mer än sex års tid och som inneburit att verksamhet med kvalificerad personal har byggts upp inom varje region. Detta bör ges regeringen till känna.