Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över de subventioner som i dag hotar råvarutillgången för de industrier som framställer s.k. oleokemiska produkter.
Fett, både vegetabiliskt och animaliskt, är förnybara råvaror och ingår i definitionen för s.k. biomassa. De kan därför användas för framställning av förnybar energi, t.ex. biodiesel men även till direktförbränning. Under förutsättning att det s.k. waste-direktivet uppfylls kan subventioner från myndigheterna i Sverige (och Europa) erhållas för denna användning.
Biomassan som används till energiframställning kan också används för tillverkning av råvaror för bl.a. kemisk industri. Produkterna hamnar efter vidareförädling inom t.ex. följande branscher: Papper, tvål och tvättmedel, kosmetik, läkemedel, plast, gummi, ljus, foder, livsmedel m.fl. Alternativt kan dessa s.k. oleokemiska produkter ersättas med syntetiskt framställda produkter från petroleum.
I Sverige finns ett antal industrier som är beroende av de råvaror som faller under begreppet biobränslen. De styrmedel som i dag finns (subventioner för att använda biobränseln för energiproduktion) gör att det i många fall är mera lönsamt att omvandla dessa råvaror till energi än att förädla dem till konsumentprodukter och insatsvaror i bl.a. livsmedels- och läkemedelsindustri.
Det är givetvis viktigt och nödvändigt att vi har höga ambitioner då det gäller att minska vårt oljeberoende. Samtidigt är det viktigt att vi inte försvårar för de industrier som har behov av att använda dessa förnybara råvaror i sin produktion. Det kan inte vara samhällsekonomiskt och miljövänligt att använda dessa förnybara råvaror som bränsle och i stället använda produkter från petroleum som utgångsråvara i den kemiska industrin.