Motion till riksdagen
2006/07:MJ402
av Gunilla Tjernberg (kd)

Pristillägg på renkött


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över gällande regler rörande pristillägg på renkött.

Motivering

Renskötseln är den huvudsakliga inkomstkällan för många samer. I dag tvingas många samer kombinera renskötseln med andra näringar för att klara sin försörjning. För att få bedriva renskötsel måste man enligt svensk lag vara medlem i en sameby. Samebyarna finns i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland. De flesta samebyar finns i Norrbotten. Antalet renar som samerna får äga fastställs av respektive länsstyrelse. Tillgången på renbetesmarker är av­görande för antalet renar.

I dag betalas pristillägg ut vid slakt. Detta ska ses som ett viktigt stöd till renskötselföretagaren för att öka möjligheten att kunna försörja sig på sitt renskötselföretag. Den socialdemokratiska regeringen drog tidigare ned på anslaget till pristillägg, vilket var förödande. Det har nu återställts till nuvarande nivå, vilket var en nödvändighet.

Förordningen om pristillägg på renkött är reglerat i livsmedelslagen. Där står att pristillägg lämnas endast för renkött som godkänts vid köttbesiktning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av livsmedelslagen (1997:511). Har renar som tillhör en renägare som bedriver renskötsel i Sverige slaktats i Norge eller Finland lämnas dock pristillägg om köttet godkänts vid besiktning enligt de bestämmelser som gäller i landet i fråga. Detsamma gäller om en sådan renägare har sålt sina renar till slakt i Norge eller Finland. Pristillägg lämnas dock inte om renarna transporterats levande från Sverige.

Problem uppstår när en renskötselföretagare vid slakttillfället befinner sig med sina renar nära gränsen till Norge eller Finland och närmaste slakteri finns i något av dessa länder. För att få del av prisstödet måste renägaren, enligt svensk lag, först avliva renen i Sverige och därefter transportera renen till det slakteri som på grund av närheten är det mest praktiska. Det borde vara möjligt att uppbära pristillägg på renar slaktade i Norge eller Finland även om renarna transporterats levande från Sverige över gränsen. Med transport menas här att renarna drivs och inte lastas. Härigenom skulle också mobila slakterier som är till gagn både för djuren och för miljön få en möjlighet att utvecklas.

Detta skulle underlätta väsentligt för renskötaren och ses som en förbättrad möjlighet att försörja sig på sitt renskötselföretag. Mot denna bakgrund upprepas kravet om att en översyn av nu gällande lagstiftning bör genomföras i syfte att möjliggöra att levande renar kan transporteras till Norge eller Finland och vid slakt ha rätt till prisstöd på renkött.

Stockholm den 31 oktober 2006

Gunilla Tjernberg (kd)