Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett handlingsprogram för kustfisket vid södra ostkusten.
För tre år sedan ställde sig riksdagen bakom den s.k. kustfiskepropositionen. Syftet med beslutet var att ”stärka och utveckla” det ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara kustfisket. I propositionen beskrevs kustfisket i positiva ordalag. Man pekade på betydelsen för landsbygdens utveckling, för den lokala sysselsättningen och för att tillhandahålla ett brett utbud av fisk på marknaden.
Enligt propositionen använder man ofta hållbara fiskemetoder i det kustnära fisket, och det finns utvecklingsmöjligheter för kustfisket som kan erbjuda produkter av hög kvalitet.
Kustfiskets förutsättningar beskrevs i ljusa färger. Men hur har utvecklingen sett ut under de senaste åren? I länsstyrelsernas undersökning från 2005 – Fiskets framtid på södra ostkusten – utveckling eller avveckling? – redovisas en klart negativ trend i fråga om sysselsättning, produktion, antal produkter och inkomster till yrkesfisket. I utredningen görs dessutom prognosen att utslagningen av det småskaliga och kustnära fisket som pågått under de senaste 15 åren kommer att fortsätta, om inte den politiska inriktningen ändras.
Länsstyrelsernas slutsats är entydig. Redan i dag har den ”kritiska massan” för utveckling av ett lönsamt fiske passerats vid många kuststräckor. Det finns inga tecken som tyder på att ett yrkesmässigt fiske kommer att finnas kvar inom en tioårsperiod om man inte aktivt försöker ändra förutsättningarna för fiskets utveckling. Länsstyrelserna kräver därför att kustfiskepolitiken ska ”kläs i handling”.
Det krävs en kraftsamling för att vända utvecklingen. Därför bör man upprätta en handlingsplan för det kustnära fisket med konkreta åtgärder. Viktiga områden som måste behandlas i programmet är följande:
Säl- och skarvproblematiken. Kustfisket vid ostkusten kan inte utvecklas om man inte inför aktiv förvaltning av dessa arter som konsumerar en stor del av de kustnära bestånden. Attacker från säl och skarv saboterar fisket med fasta redskap. Åtgärder är nödvändiga.
Fritt inträde för båtar under 12 meter. I dagsläget tvingas även det småskaliga fisket att köpa ett fartygstillstånd (ton och kilowatt). Det är en kostnad som inte motsvaras av den påverkan som det småskaliga tonnaget utövar på resursen. För att det kustnära fisket vid ostkusten ska kunna utvecklas måste man ta bort kravet på att man ska köpa ton och kilowatt för att inträda i flottan.
Fritt resurstillträde för båtar under 12 meter. Ett detaljerat och snårigt regelverk som utgår ifrån att fisket utgör en belastning och ett hot mot bestånden och miljön är inte relevant för det småskaliga fisket. Detta fiske bör i stället uppmuntras för att uppnå de mål som pekas ut i kustfiskepropositionen; närproducerade livsmedel till konsumenter, lokal sysselsättning samt levande landsbygd. Tidigare har man tillämpat en 200 kilosregel. I dag bör man kunna undanta en viss del av torskkvoten som kan fiskas fritt för båtar under 12 meter.
Marknadsutveckling. Samordningen mellan yrkesfiskarna måste förbättras och inriktas mot marknadsåtgärder, mottagning och distribution. Det finns efterfrågan på fiskets produkter, och åtgärderna måste underlätta för regelbundna och pålitliga leveranser i så stor volym som möjligt. Fisket bör kunna utnyttja att det finns en växande efterfrågan på närproducerade och kvalitetsmärkta livsmedel. Riktade informationsinsatser mot konsumenterna behövs. Egenförsäljning ökar yrkesfiskets intäkter och bör stimuleras.
Genom analyser av branschens förutsättningar och marknadsvillkor kan strategiska utvecklingsmöjligheter och -hinder identifieras. Strukturmedel är en förutsättning för att dessa åtgärder ska komma till stånd, men reglerna måste utformas så att medlen kommer till effektiv användning.