Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stödja och uppmuntra gårdsnära slakt.
Allt fler konsumenter efterfrågar närproducerade köttprodukter. Det ställer ökade krav på uppfödning och slakt av djur. För att djuren ska slippa upplevelsen av en lång transport till slakteri, borde små lokala slakterier stödjas.
I ett sådant system kan de lokala slakterierna vara lokaliserade till en gård med uppfödning av djur som också tar emot djur från gårdar i närheten. Flera sådana slakterier kan anlita en gemensam styckningsanläggning. Istället för ett mobilt slakteri, som till exempel används för slakt av renar, får slaktarna vara mobila och betjäna de mindre slakterierna. Ett sådant system minskar transporttiden för djuren och de behöver inte trängas i djurtransporter över långa avstånd. Djuren kan också slaktas under mindre stress i en invand miljö. Det ger en högre kvalitet på köttet. Systemet skapar även arbetstillfällen på små orter.
Sedan 1 januari 2006 har det så kallade ”hygienpaketet” medfört att det inte längre är tillåtet att avliva friska djur hemma på gården. Tidigare kunde inälvorna tas ur inom två timmar efter avlivningen. Då var det möjligt för en lastbil att åka ut till gårdarna och avliva djuren på gården, 4 stycken åt gången, och sedan snabbt åka hem till det lilla slakteriet och ta ur inälvorna. Köttet kunde styckas och vaccumpackas och levereras till butik. Men sedan den 1 januari 2006 gäller att inälvorna skall tas ut inom 30 minuter, vilket omöjliggör transporttiden och hela denna typ av småskalig slakt. Avlivas ett friskt djur på gården måste det destrueras. Det är ett stort problem för många små djurhållare att regelverket anpassats till den storskaliga slaktindustrin.
Dagens system uppmuntrar inte denna form av gårdsnära slakt. Den svenska slakteriindustrin blir allt mer centraliserad, främst av ekonomiska skäl. För att bidra till ett ekologiskt långsiktigt jordbruk behövs ett förändrat synsätt. Detta bör ges regeringen till känna.