Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda grytjakt.
Grundläggande för svensk djurskyddslagstiftning är att djur skall behandlas väl och få sina arttypiska behov och beteenden väl tillgodosedda. Detta stadgas tydligt i svenska djurskyddslagens portalparagrafer: ”att djuren inte ska utsättas för onödigt lidande” (2 §) och ”att djuren ska kunna leva ett arttypiskt beteende” (4 §). I dag ingår inte vilda djur som jagas i Sverige i djurskyddslagen. Därför har de ej rätten till grundläggande skydd. I Norge däremot omfattar även djurskyddslagen de vilda djuren. Men alla djur som jagas i Sverige kan inte kategoriseras som vilda djur. Vissa djur rör sig i gränslandet. De jagas, men är inte fria och vilda djur; se även min motion om godsjakten med fåglar.
Grytjakt är en grym företeelse som går ut på att jakthundar skall lära sig att driva ut räv ur gryt eller markera var grävlingar gömmer sig. Hundar tränas på levande grävlingar. Det finns heller inga lagar för hur djuren ska behandlas. Trots att de inte är vilda, utan befinner sig i fångenskap, omfattas de inte av djurskyddslagen. I över hundra år har Svenska Kennelklubben genom sin avdelning Svenska Grythundsklubben bedrivit detta djurplågeri. Fram till 1937 höll man även rävar, vilket upphörde av djurskyddshänsyn.
Svenska Veterinärförbundet har fördömt denna grymma fritidssysselsättning och de ställer sig principiellt emot en verksamhet där två djur hetsas mot varandra och anser att denna verksamhet inte är förenlig med djurskyddslagen. Stundom skadas även deltagande hundar. Även Jordbruksverket har uttryckt sig negativt. Delar av jägarkåren ställer sig också negativa till grytjakten. Denna form av djurplågeri bör förbjudas.