Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningar för ett långsiktigt hållbart fiske.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lokal samförvaltning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om råvaruförsörjningen till fiskberedningsindustrin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om yrkesfiskeavdraget.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot övergödning.
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
Fisket på västkusten har under senare år alltmer präglats av den otydliga och ryckiga fiskepolitik som har förts av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det är en politik som ofelbart lett till att framtidstron inom näringen blivit allt sämre. Det är därför av mycket stor betydelse att en förändring nu kommer till stånd.
Ett totalt fiskestopp bör undvikas. Ett sådant beslut skulle slå riskera att slå sönder samhällsstrukturen i våra kustsamhällen. Ett totalstopp påverkar inte bara yrkesfiskarna utan även beredningsindustrin och all annan kringverksamhet kopplad till fisket, som är viktig för att bevara livskraftiga kustsamhällen.
En utveckling av turistnäringen är en allt viktigare del för att bevara levande skärgård och kustsamhällen. I detta sammanhang har ett livskraftigt fiske en avgörande betydelse.
Det svenska fisket har en framtid, inte minst det kustnära och småskaliga, och får inte slås sönder av oförutsägbara beslut. Vad som nu i stället krävs är långsiktighet i regelverken som ger framförhållning så att yrkesfisket under ordnade former kan anpassas till ett långsiktigt möjligt fångstuttag. Viktiga frågor måste lösas.
Ett stort problem i västkustens blandfiske är den dumpning av fisk som är följden av att varje art har sin egen kvot. När kvoten är slut för en art måste man slänga tillbaka fiskar av den arten i havet. Fisken är då redan död, så det finns bara förlorare, både fisken och yrkesfisket missgynnas. Problemet med dumpning av fisk kan sannolikt till stora delar lösas med en övergång från ett rent kvotsystem till ett system med s.k. havdagar. Fiskeansträngningen regleras då med vilka dagar det är tillåtet att fiska. I ett sådant system blir det inte vare sig nödvändigt eller tillåtet att dumpa fisk, utan all fångst skall landas. Det försök med havdagar som genomförs i Kattegatt måste så snart det är möjligt överföras även till Skagerrak.
Utveckling av artselekterande redskap är ytterligare en åtgärd som skapar förutsättningar för ett långsiktigt hållbart västkustfiske. Fiskekontrollen måste bli mer effektorienterat och ha större inslag av egenkontroll.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Lokal eller regional samförvaltning är en viktig del för att skapa förutsättningar för ett långsiktigt hållbart kust- och insjöfiske. Vår klara uppfattning är att yrkesfiskarna är beredda att ta ansvar för att få ett fiske i balans, men då måste de få verkliga förutsättningar för kunna ta detta ansvar.
Det arbete som pågår, både i norra Bohuslän och i Halland, med att utveckla lokal och regional förvaltning måste därför stödjas helhjärtat inte minst genom att följa upp och säkra finansieringen av projekten, vilket är helt avgörande om det ska genomföras med ett bra resultat. Här har den tidigare socialdemokratiska regeringen inte fullt ut tagit sitt ansvar.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kontinuerliga leveranser av sill till beredning av konsumentprodukter under hela sillsäsongen är viktig för beredningsindustrin. Fisketonnaget måste anpassas till detta så att en jämn leverans kan skapas med ekonomi både för beredningsindustrin och för de för ändamålet ägnade båtarna. Sillbeståndet kan inte långsiktigt användas för att lösa ekonomin för ett antal stora fiskeföretag. Förutsättningar måste i stället skapas för den typ av mer småskaligt fiske som redan i dag har förutsättningar för lönsamhet.
Det är lämpligt att systemet med individuella kvoter tar hänsyn till beredningsindustrins behov av jämna leveranser. Ökad flexibilitet skulle kunna uppnås om en del av kvoten kunde löpa över årsskiftet.
Trålfiskegränserna måste anpassas så långt som det är rimligt för olika typer av fiske. Man måste t.ex. kunna tråla med anpassade redskap där sillen finns. En klar parallell finns här till trålning efter havskräfta.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riksdagen har vid två olika tillfällen beslutat bifalla införandet av ett yrkesfiskeavdrag. Senast detta skedde var 1996. Mer än åtta år har nu gått sedan det senaste riksdagsbeslutet i frågan. Det är nödvändigt att våra svenska yrkesfiskare inte missgynnas utan ges möjlighet att konkurrera på samma villkor som sina kolleger i Danmark och Norge. Det faktum att EU-kommissionen våren 2006 inte godtog Sveriges begäran om att få införa ett yrkesfiskeavdrag får inte innebära att frågan läggs åt sidan. Att avdraget inte skulle vara förenligt med den inre marknaden finns all anledning att åter ta upp till diskussion. Inte minst med tanke på att våra grannar Danmark och Norge har sådana konstruktioner. Regeringen måste agera offensivt inom EU för att lösa frågan.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En grundförutsättning för ett fortsatt livskraftigt västkustfiske är ett levande västerhav. När det gäller övergödningsproblematiken måste man arbeta brett för att stoppa utsläpp av näringsämnen i havet. Exempel på detta är bättre kväverening i reningsverk och enskilda avloppsanläggningar, anläggande av våtmarker och andra åtgärder för att minska näringstillförseln från jordbruket till havet. Den metod som startats i Lysekil att via musselodling lyfta ur näringsämnen ur havet bör noga följas upp och utvärderas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.