Motion till riksdagen
2006/07:MJ266
av Lars Ohly m.fl. (v)

Klimatpolitik


1 Innehållsförteckning

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Bakgrund 7

4 Sveriges nya klimatpolitik 7

5 Klimatläget i Sverige 9

6 Åtgärder för att minska växthusgasutsläppen i Sverige 11

6.1 Klimatinvesteringsprogrammet 11

6.2 Miljöanpassad vägtrafik 12

6.3 Energi- och klimatforskning 18

6.4 Energieffektivisering och bostäder 19

6.5 Förnyelsebar energi 21

6.6 Industri 23

6.7 Avfall 24

6.8 Jordbruk 24

6.9 Miljöteknik 25

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det är av synnerligen stor vikt att regeringen inte antar nya klimatpolitiska mål som är lägre än de som antagits av riksdagen genom propositionen Nationell klimatpolitik i global samverkan (2005/06:172), eller vidtar sådana åtgärder att de svenska utsläppen av växthusgaser ökar.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör vara drivande inom EU för uppfyllandet och förstärkandet av Kyotoprotokollet samt för att USA ska ansluta sig till det internationella klimatsamarbetet.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag på hur klimat­investeringsprogrammet ska förstärkas.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag på hur en trafik­klimp, med riktade och kraftiga miljösatsningar inom transport­sektorn, kan införas i klimatinvesteringsprogrammet.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till hur det kan bli möjligt att efterkonvertera en bil till biogasdrift.1

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att efterkonverterade bilar ska ingå i den statliga definitionen av miljöbil och ingå i förordningen (2004:1364) om myndigheters inköp och leasing av miljöbilar.1

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska återkomma med förslag om hur Sverige ska verka inom EU för att påskynda konverteringen av de europeiska vägfordonen.1

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med ett förslag om en höjd skrotningspremie som samtidigt innebär att man säkerställer att bil­ägaren verkligen kan tillgodogöra sig den höjda premien.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU ska driva krav på att det ska vara möjligt att öka inblandningen av etanol i bensin med upp till 10 %.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska återkomma med ett konkret förslag för ett system med biodrivmedelscertifikat som kan införas senast 1 januari 2008.1

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med ett handlingsprogram för hur staten kan stödja och bidra till uppkomsten av nya förnyelsebara biodrivmedel.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen utifrån ett miljöperspektiv under 2007 bör utvärdera och förändra lagstiftningen för statens miljöbilsdefinition, så att nya regler kan träda i kraft 1 januari 2008.1

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige ska ta bort tullavgiften på importerad etanol.2

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU kraftfullt bör verka för att tullavgifterna för etanol utanför EU tas bort.2

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt bör utreda om det är möjligt att med hjälp av ekonomiska styrmedel gynna försäljningen av förnyelse­bara drivmedel.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ändra fordonsskatten enligt Naturvårds­verkets förslag, så att vi får en ännu mer koldioxidrelaterad fordons­skatt.3

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utreda om det är möjligt att införa en koldioxidbaserad fordonsskatt för äldre bilar.3

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast efter att utredningen om kilometerskatt för tunga fordon presenterats bör återkomma med uppgifter om när ett sådant system skulle kunna införas i Sverige.3

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utreda hur förmånsskattesystemet kan ändras så att förmånsvärdet kopplas till bilarnas koldioxidutsläpp.3

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utreda om det är möjligt att införa miljöbaserad försäljningsskatt för personbilar.3

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning för att få till stånd ett reseavdragssystem som inte missgynnar kollektivtrafikresenärer.3

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med ett förslag till regional differentiering av beskattningen av bilismen.3

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen, i syfte att utveckla befintliga stadskärnor, i PBL bör införa särskilda bestämmelser rörande detaljhandels­anlägg­ningar i externa lägen.4

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen på samma sätt som man gjort i exempelvis Danmark, i avvaktan på lagändringar, omgående bör införa ett moratorium mot externa köpcentrum.4

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de statliga myndigheterna bör göra den miljöanpassade resan till norm och varje myndighet bör anta en resepolicy.

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommuner bör ges rätt att ta ut trängselavgifter i tätort.3

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att trängselavgifterna snarast bör återinföras i Stockholm och att intäkterna bör användas till att förbättra kollektivresandet i Stock­holms­regionen.3

  28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommuner ska kunna ålägga verksamhetsutövare att etablera transportplaner, för minskat transportbehov och miljövänligare resor.1

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag på hur energiforskningen ska förstärkas.2

  30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag på hur klimat­forsk­ningen ska förstärkas.

  31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska ta fram en nationell handlingsplan för effektivare energiutnyttjande med årliga mål.2

  32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tydliggöra ansvaret för energi­effektivi­sering genom att skapa ett råd eller centrum för energieffektivi­sering som ska göra uppföljningar, specificera höjda mål­sättningar samt utveckla och föreslå nya åtgärder för att nå målsättningarna.2

  33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt ta fram förslag på hur vita certifikat ska kunna införas.2

  34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utreda hur ett system med enbart en rörlig eltaxa kan genomföras för att stimulera effektivisering.2

  35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som möjliggör timvis avläsning av elförbrukning för alla konsumenter.2

  36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag som möjliggör energieffektivisering av statligt ägda, byggda och förvaltade byggnader.5

  37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag på skärpta bygg­regler avseende energihushållning, med strängare krav på uppföljning, samt efterlevnad av regelverk.4

  38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag på hur befintliga äldre bostäder ska kunna energieffektiviseras.4

  39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag på hur kunskap och information om energieffektivisering kan stärkas.2

  40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utreda hur energieffektiviserande in­vesteringar i nya och befintliga byggnader kan kompenseras med avdrag på fastighetsskatten.3

  41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten och byggbranschen tillsammans bör utforma incitament som ökar byggandet av s.k. lågenergihus med liten eller ingen extern värmetillförsel.4

  42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med ett förslag på höjt mål för förnybar energi inom systemet för elcertifikat.2

  43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska utreda hur tillståndsprocessen för vind­kraft kan förkortas.4

  44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska återkomma med förslag på hur planerings­stöd och informationsinsatser för vindkraften ska förlängas.2

  45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska utreda möjligheten att ålägga Svenska kraftnät ansvar för att bygga ut och bekosta stamnätsanslutningar till vindkraftsanläggningar som så kräver.2

  46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska återkomma med en nationell strategi för bioenergi.2

  47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige ska vara drivande för att taket för antalet utsläppsrätter successivt sänks inom EU:s handelssystem.

  48. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt bör driva frågan om auktionering inom EU:s handelssystem.

  49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning om hur en höjning av energi- och koldioxidskatten för den del av den svenska industrin som inte omfattas av EU:s handelssystem skulle påverka utsläppen av växthusgaser och företagens internationella konkurrenskraft.3

  50. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning om hur styrmedel kan stärkas för att den olja som används för värme och ånga inom industrin ska ersättas med biobränslen eller fjärrvärme.2

  51. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning om incitament för att industriföretag ska eleffektivisera mer.2

  52. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med ett samlat förslag med konkreta åtgärder som syftar till att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser.

  53. Riksdagen beslutar om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi i enlighet med vad som anförs i motionen.3

  54. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta fram en strategi för att stärka den svenska miljöteknikbranschen.2

  55. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att miljöteknikrådet Swentec bör stärkas för att kunna stödja utvecklingen av miljöteknikbranschen.

1 Yrkandena 5–7, 10, 12 och 28 hänvisade till TU.

2 Yrkandena 13, 14, 29, 31–35, 39, 42, 44–46, 50, 51 och 54 hänvisade till NU.

3 Yrkandena 16–22, 26, 27, 40, 49 och 53 hänvisade till SkU.

4 Yrkandena 23, 24, 37, 38, 41 och 43 hänvisade till CU.

5 Yrkande 36 hänvisat till FiU.

3 Bakgrund

Klimatförändringarna är redan här. Hotet om klimatförändringarna är en viktig ödesfråga för planeten och kraftfulla åtgärder måste vidtas för att begränsa dem.

Människans förbränning av de fossila energislagen kol, olja och fossilgas har lett till ökade utsläpp av växthusgaser, varav koldioxid är den viktigaste. Det har i sin tur resulterat i att temperaturen har ökat. Jordens medeltemperatur har ökat med 0,6 grader sedan slutet av 1800-talet. FN:s klimatpanel bedömer att jordens medeltemperatur kan komma att öka med 1,4 till 5,8 grader mellan 1990 och 2100. SMHI och Rossby Centre har bedömt att årsmedeltemperaturen i Sverige kan öka med ca 4 grader under den närmaste hundraårsperioden.

Klimatförändringarna bedöms få mycket allvarliga konsekvenser till år 2100. Havsnivån kan stiga, vilket ökar risken för översvämningar och erosion i kustnära områden och för att saltvatten ska tränga in i dricksvattenreservoarer. Nederbörden kan förändras kraftigt, vilket skulle kunna resultera i såväl fler översvämningar som torka. Flera länder i tropikerna riskerar att bli näst intill obeboeliga och hela ö-nationer kan försvinna under havets yta. Klimatförändringarna kan förändra jordbrukets produktion, vilket kan leda till skördekatastrofer, stora folkomflyttningar och konflikter om knappa mat- och vattenresurser. Den biologiska mångfalden påverkas också av klimatförändringarna; var tionde landlevande art på jorden kan vara utrotad om hundra år om utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser inte minskas. I Sverige flyttar våra temperaturzoner norrut. Vi bedöms få ökad nederbörd och fler översvämningar, medan Sydsverige kan få vattenbrist och torka. Industriländerna står för de största koldioxidutsläppen per capita, men det är utvecklingsländerna som förväntas bli värst drabbade.

Genom att minska våra utsläpp har vi ännu möjlighet att påverka hur stora effekterna av klimatförändringarna blir och hur snabbt de kommer. Vad som krävs är en genomgripande omställning av energisystemet och transportsektorn mot förnyelsebara bränslen och ökad energieffektivitet, med en långsiktig utfasning av kärnkraften och de fossila energislagen som en del i denna omställning.

4 Sveriges nya klimatpolitik

Vänsterpartiet har varit med och utformat den svenska klimatpolitiken. Propositionen Nationell klimatpolitik i global samverkan (2005/06:172) utarbetades av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och antogs av riksdagen i juni 2006.

Klimatpropositionen anger att visionen är att på lång sikt basera hela energitillförseln på förnyelsebara energikällor. Förutsättningar bör skapas för att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen för transporter och uppvärmning till 2020. Vidare understryks att det vare sig finns energipolitiska skäl eller klimatpolitiskt utrymme för en storskalig utbyggnad av fossilgasnätet.

Klimatmålet på kort sikt kvarstår; de svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden 2008–2012 vara minst 4 procent lägre än 1990. Sveriges nya klimatmål på medellång sikt är att de svenska utsläppen 2020 bör vara 25 procent lägre än de var 1990. Utsläppen räknas som koldioxidekvivalenter och omfattar Kyotoprotokollets sex växthusgaser. Klimatmålen ska uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med s.k. flexibla mekanismer.

Klimatmålet på lång sikt är att de svenska utsläppen 2050 sammantaget bör vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare, för att därefter minska ytterligare. De svenska utsläppen uppgick 2004 till ca 7,9 ton koldioxidekvivalenter per person. Vidare bör utsläppen stabiliseras på en halt lägre än 550 ppm i atmosfären. Klimatpropositionen anger att målet på lång sikt bör kompletteras med ett temperaturmål om en maximal global genomsnittlig uppvärmning med två grader.

Målen följs fortlöpande upp vid kontrollstationer minst vart femte år med början 2008. Inför kontrollstationen 2008 bör det närmare utredas hur samhällets olika sektorer, såsom transportsektorn och bostadssektorn, bedöms kunna bidra till uppfyllandet av målen på medellång och lång sikt med sektorsvisa inriktningsmål för 2015. Inriktningsmålen bör skapa en helhet som gör det tydligt hur de samlade klimatmålen kan nås och bör sättas utifrån aktuell kunskap med beaktande av en rättvis global fördelning och en jämn utsläppsminskningstakt.

Vänsterpartiet hade gärna sett ännu högre målsättningar, såsom en 8 procents minskning av utsläppen till 2010. Vi bedömer dock att vi sannolikt behöver överträffa 4-procentsmålet till 2010 om vi ska kunna nå målet 2020. Med en jämn utsläppsminskning bör vi ha uppnått ca 15–20 procents minskning av de svenska utsläppen år 2015. Det innebär att ambitionerna i klimatpolitiken måste vara höga och åtgärderna skarpa och verkningsfulla. Det är av synnerligen stor vikt att regeringen inte antar nya klimatpolitiska mål som är lägre än de som antagits av riksdagen genom propositionen Nationell klimatpolitik i global samverkan (2005/06:172), eller vidtar sådana åtgärder att de svenska utsläppen av växthusgaser ökar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Fortfarande är fördelningen av jordens begränsade resurser mycket snedvriden, människor i den rika delen av världen använder långt mer resurser än vad som är långsiktigt hållbart. Klimatpropositionen understryker att en långsiktig strävan är att industriländernas och utvecklingsländernas utsläpp av växthusgaser per person ska närma sig varandra. För Vänsterpartiet är principen om rättvist miljöutrymme central. Med rättvist miljöutrymme menas att jordens begränsade resurser ska vara rättvist fördelade mellan alla människor inom ramarna för naturens långsiktiga bärkraft. Med alla människor avses både nu levande och framtida generationer. För att åstadkomma en fördelning enligt principen om rättvist miljöutrymme krävs att länder i den rika världen går före och visar att det går att kombinera en radikal miljöpolitik med god välfärd. Här har Sverige en viktig roll.

Det internationella samarbetet är avgörande för att möta denna utmaning. Det internationella instrument som finns för att begränsa klimatförändringarna är FN:s ramkonvention om klimatförändringar samt det tillhörande Kyotoprotokollet. Den svenska regeringen bör vara drivande inom EU för uppfyllandet och förstärkandet av Kyotoprotokollet samt för att USA ska ansluta sig till det internationella klimatsamarbetet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet står bakom den nya svenska klimatpolitiken, dess målsättningar och förslag på åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Vi bedömer dock att det finns behov av ännu fler åtgärder för att nå målen på medellång och lång sikt.

Vänsterpartiet vill ha en snabbare energiomställning. Vi ser det som nödvändigt att förnyelsebara energikällor ska ha slagit igenom och kärnkraften reducerats kraftigt till 2020. Om 20–30 år bör uran, kol, olja och fossilgas i stort sett vara utfasade från energisystemet i Sverige. En radikal omställning av transportsektorn måste till, och vårt mål är att minska den fossila bränsleanvändningen med 80 procent till år 2020. Det motiveras inte minst av att oljeresurserna sinar. Den globala oljeförbrukningstoppen, the oil peak, bedöms enligt International Energy Agency inträffa mellan år 2020 och 2030 medan andra instanser hävdar att den kan inträffa ännu tidigare. Avvecklingen av kärnkraft bör ske i jämn takt och den sista reaktorn ska tas ur bruk senast 2025. Vi vill avveckla en kärnkraftsreaktor till senast 2010. Vänsterpartiet anser att fossilgas inte får byggas ut. Vi säger bestämt nej till den ryska fossilgasledning som planeras gå genom Östersjöns botten till Tyskland.

5 Klimatläget i Sverige

Energiomställningen har redan inletts, mycket tack vare målmedveten miljö- och energipolitik som Vänsterpartiet drivit. Enligt Energimyndighetens senaste beräkningar bedöms Sverige glädjande nog kunna ha god möjlighet att uppnå klimatmålet om 4 procents minskning av utsläppen till 2008–2012 (Energimyndigheten 2006. PM angående komplettering av Energimyndigheten och Naturvårdsverket, 2005). Tidigare har prognoserna pekat på att de svenska utsläppen minskar med 1–2 procent, men tillkomsten av nya styrmedel samt bostadssektorns snabba utsläppsminskningar resulterar i att Sveriges utsläpp troligen minskar med 4 procent för tidsperioden 2008–2012 jämfört med 1990. Prognosen räknar inte med kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer. För att nå klimatmålet till år 2020 är det emellertid långt kvar.

Utsläppsminskningarna har främst skett från uppvärmning av bostäder och lokaler, från avfallsdeponier och från jordbruksnäringen. I sektorn bostäder och service (kommersiella lokaler och enskild uppvärmning) har utsläppen nästan halverats sedan 1990. År 2003 var de 47 procent lägre än utsläppen 1990. Oljeanvändningen för uppvärmning har minskat med ca 70 procent sedan mitten av 1970-talet. Oljekriser, ökade energipriser, klimatinvesteringsprogram och inte minst beskattningen har påverkat övergången från olja till andra mer miljövänliga uppvärmningskällor. Det är främst höjningen av energi- och koldioxidskatterna som resulterat i att hushåll har gått från oljeuppvärmning och elpannor till fjärrvärme, värmepumpar och pelletspannor.

Energi- och koldioxidskatterna har bidragit till att fjärrvärmeproduktionen nu i så hög utsträckning baseras på biobränslen i stället för kol och olja. Beskattningen har ökat kostnaden för användning av fossila bränslen samtidigt som investeringsstöd har getts för att bygga ut fjärrvärmenätet. Under perioden har fjärrvärmen byggts ut kraftigt och användningen ökade från 41,1 till 56,2 TWh mellan 1990 och 2003. Utsläppen av växthusgaser har emellertid inte ökat från fjärrvärmesektorn pga. att biobränslen står för den största delen av ökningen. Elcertifikatssystemet har inneburit ökad elproduktion av förnyelsebar energi.

Även utsläppen från avfallssektorn har minskat betydligt. Utsläppen från avfallsdeponier har minskat med 32 procent under perioden 1990–2003. En starkt bidragande orsak har varit den förda politiken med avfallsskatt som gynnar energiutvinning genom insamling av deponigas och förbuden mot deponering av vissa avfall som lett till minskad deponering av organiskt material.

Jordbrukets utsläpp av växthusgasen metan har minskat med knappt 9 procent mellan 1990 och 2003. Att utsläppen minskat beror på minskad djurhållning och användning av stallgödsel, samt lägre handelsgödselanvändning.

Vissa sektorer har ökat sina utsläpp av växthusgaser, t.ex. transportsektorn vars utsläpp ökat med ungefär 9 procent under perioden 1990 till 2004. Ökningen beror främst på ett ökat transportarbete för tunga godstransporter. Knappt 30 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser år 2004 kom från transportsektorn. Vidtagna åtgärder såsom energi- och koldioxidskatt på drivmedel och skattebefrielse för biodrivmedel har lett till att utsläppen av koldioxid från vägtrafiken har dämpats.

Utsläppen från industrins processer kommer framför allt från framställning av järn och stål samt från cement- och kalkindustrin. Enligt prognoser bedöms industriprocessers utsläpp ha ökat med 8 procent till 2010 och med 12 procent till 2020 jämfört med 1990. En betydande del av den svenska industrin ingår i EU:s system med utsläppshandel, som är en del av Kyotoprotokollets s.k. flexibla mekanismer vars syfte är att minska utsläppen av växthusgaser. Systemet kommer att vara ett viktigt instrument för att dämpa utsläppsutvecklingen i den svenska industrin men utsläppen från de verksamheter i Sverige som ingår i systemet, den s.k. handlande sektorn, bedöms ändå komma att öka med 25 procent från år 2000 till år 2010. Detta skulle betyda att koldioxidutsläppen från svensk industri inom utsläppshandeln står för 37–38 procent av växthusgasutsläppen i Sverige.

6 Åtgärder för att minska
växthusgasutsläppen i Sverige

De svenska utsläppen av växthusgaser har minskat tack vare många olika slags styrmedel. Koldioxidskatten och energiskatter har haft stor betydelse. De statliga stöden till miljö- och klimatinvesteringar har varit viktiga. Andra verktyg har varit lagstiftning, information, utbildning, offentlig upphandling och miljöledningssystem.

Ytterligare åtgärder, förutom de som föreslås i klimatpropositionen, behövs för att kunna minska utsläppen med 25 procent till år 2020. Prognoser om hur utsläppen kommer att utvecklas visar att transportsektorn och industrisektorn måste minska sina utsläpp betydligt. Då en stor del av industrins utsläpp regleras via EU:s handelssystem med utsläppsrätter behöver vi minska utsläppen i framför allt de sektorer i Sverige som inte ingår i handelssystemet. Med anledning av detta föreslår Vänsterpartiet kraftigt ökade satsningar på åtgärder för att minska växthusgasutsläppen i Sverige.

6.1 Klimatinvesteringsprogrammet

Klimatinvesteringsprogrammet (Klimp) infördes 2003 och bidraget delades ut för tredje gången år 2006. Vänsterpartiet har varit drivande för införandet av bidraget och för höjning av dess anslag. Klimp-bidraget gäller i första hand åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser och som bidrar till besparing av energi. De program och åtgärder som bedöms vara bäst vad avser klimatstrategier, långsiktighet, helhetsperspektiv, samverkan, kostnadseffektivitet och övriga miljöeffekter har beviljats bidrag. Det finns också krav på att information ska vara kopplad till åtgärderna och att företag och organisationer ska vara delaktiga.

Åren 2003–2005 delades Klimp-bidraget främst ut till klimatåtgärder inom energisektorn och transportsektorn. Hela 56 procent av bidraget gick till energisektorn och då främst till produktion och distribution av energi, samt energianvändning inom bostäder och lokaler. Drygt 21 procent av Klimp-bidraget gick till åtgärder inom transportsektorn.

År 2006 delades drygt 40 procent av det utdelade bidraget till satsningar inom biogasområdet och 20 procent till investeringar i fjärrvärme. Övriga åtgärder som fick bidrag avsåg bland annat energieffektivisering i byggnader och i industrin, förbättrade förutsättningar för cykling och kollektivtrafik och information om klimatfrågan. De som sökt bidraget är såväl enskilda kommuner som företag, men även landsting och samarbetsprojekt mellan kommuner.

Klimp-bidraget minskar utsläppen av växthusgaser. Enligt Naturvårdsverkets utvärdering beräknas Klimp minska utsläppen av växthusgaser med 203 000 ton per år, vilket motsvarar utsläppen från 70 000 personbilar. Vidare förväntas Klimp bidra till en reducering av utsläppen med en volym som motsvarar drygt en fjärdedel av 4-procentsmålet till 2010. Vänsterpartiet anser att klimatinvesteringsprogrammet bör förstärkas. Regeringen bör återkomma med förslag på hur det ska ske. Det bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Nära hälften av utsläppsreduktionen sker i transportsektorn. Eftersom Klimp minskar utsläppen till växthusgaser på ett effektivt sätt vill Vänsterpartiet fortsätta satsa på klimatinvesteringsprogrammet och anser att det är beklagligt att regeringen till år 2009 vill slopa bidraget.

Förslag på åtgärder:

6.2 Miljöanpassad vägtrafik

Transportsektorn är det enda samhällsområde i den icke-handlande sektorn där utsläppen ökat kraftigt under senare år och där prognosen visar fortsatt kraftig ökning. Riksdagen har fastlagt att utsläppen av koldioxid från transporter i Sverige 2010 bör ha stabiliserats på 1990 års nivå. Men i stället har utsläppen ökat med 9 procent. Prognoser visar att det kommer att ske en ökning med 2 procent per år. De hittills genomförda åtgärderna har varit effektiva för att dämpa utsläppen, men oerhört mycket mer krävs för att ställa om transportsektorn.

Vänsterpartiet föreslår en rad åtgärder inom vägtrafiksektorn för att minska koldioxidutsläppen. Förslagen berör miljöbilar, förnyelsebara drivmedel, utformningar av infrastrukturen samt kommuners och arbetsgivares roll. Var och en av dessa åtgärder leder inte till att vi vrider utvecklingen åt rätt håll, men tillsammans fungerar de som en radikal omställning till en miljöanpassad vägtrafik. Strukturellt och långsiktigt handlar det även om samhällsplanering och byggande som minskar behovet av fysiska transporter och en planering som bygger på mer energisnåla och miljövänliga transporter, t.ex. kollektiva transporter med järnväg och buss. Vi utvecklar våra idéer och tankar i motionen Miljöanpassad vägtrafik 2006/07:Sk246. Våra konkreta budgetförslag inom trafikområdet återfinns dels i motion med anledning av prop. 2006/07:1 Utgiftsområde 22, dels i vår budgetmotion med anledning av prop. 2006/07:1.

Förslag på åtgärder:

I övrigt när det gäller frågan om trängselskatt utvecklar vi vår politik i en annan motion.

6.3 Energi- och klimatforskning

Vänsterpartiet står bakom propositionen Forskning och ny teknik för framtidens energisystem (2005/06:127) som innehåller förslag till riktlinjer för de fortsatta långsiktiga energipolitiska insatserna kring forskning, utveckling, demonstration och kommersialisering på energiområdet. Förslagen syftar till en ökad fokusering och koncentration av resurserna samt till att öka ambitionsnivån när det gäller att omsätta resultaten från forsknings- och utvecklingsinsatser på energiområdet i kommersiella produkter. Energiforskningen bör stärkas. Regeringen bör återkomma med förslag på hur det ska ske. Det ska ges regeringen till känna.

Klimatforskningen handlar bl.a. om klimatets förändring och om hur samhället och naturmiljön kan påverkas av klimatförändringar. Forskningen inriktas också på åtgärder för att begränsa utsläpp av växthusgaser, liksom anpassning till ett förändrat klimat. Forskningen ger underlag och kompetens till de globala klimatförhandlingarna samt till nationella klimatpolitiken för att begränsa effekterna av klimatförändringar. Regionala analyser av klimateffekter är viktiga gällande t.ex. behovet av anpassningsåtgärder. Klimatforskningen behöver förstärkas. Regeringen bör återkomma med förslag på hur det ska ske. Det ska ges regeringen till känna.

Förslag på åtgärder:

Vi utvecklar våra idéer och tankar om energiomställningen i motionen Energiomställning 2006/07:N296. Våra konkreta budgetförslag inom energiområdet återfinns i motion med anledning av prop. 2006/07:1 Utgiftsområde 21.

6.4 Energieffektivisering och bostäder

Att hushålla och effektivisera energianvändningen är av avgörande betydelse för energiomställningen och klimatarbetet. Effektivare energianvändning innebär att samma produkt- och välfärdsnytta kan produceras med lägre energiåtgång och till lägre kostnader. Det skapar utrymme för minskat beroende av ändliga resurser som olja, kol, fossilgas och uran. Enligt Naturvårdsverket och Energimyndigheten anger den energiintensiva industrin, hustillverkare och energirådgivare att energi- och elskatten bedöms vara de viktigaste incitamenten till att energieffektiviseringar sker (Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken 2006).

Det finns en mycket stor potential för att energieffektivisera. Enligt EU:s Grönbok om energi finns en kostnadseffektiv potential på 20 procents energibesparing inom EU, och energirådgivarna bedömer att det är möjligt att effektivisera el- och värmeanvändningen i Sverige med sammantaget 62 TWh till år 2020. Vi föreslår därför nya satsningar på energieffektivisering.

Sektorn bostäder och service har halverat sina utsläpp sedan 1990. Sammantaget har sektorn minskat sina utsläpp med ca 70 procent sedan mitten av 1970-talet. För att fasa ut även resten av den fossila bränsleanvändningen inom sektorn föreslås här ett antal energieffektiviseringsåtgärder.

Förslag på åtgärder:

6.5 Förnyelsebar energi

Den svenska energitillförseln har en hög andel förnyelsebar energi. Närmare 30 procent baseras på förnyelsebar energi, och för elproduktionen är andelen ungefär 50 procent under ett normalår. Inom energisektorn finns det en rad styrmedel för att öka andelen förnyelsebar energi. Förutom energi- och koldioxidskatten hör elcertifikatssystemet till de viktigaste styrmedlen i sektorn. Det krävs emellertid att fler åtgärder vidtas för att öka de förnyelsebara energislagens andel i det svenska energisystemet.

Förslag på åtgärder:

6.6 Industri

Industrin har ökat sina utsläpp. En betydande del av den svenska industrin ingår i EU:s handelssystem för koldioxid, som är en av Kyotoprotokollets s.k. flexibla mekanismer vars syfte är att minska utsläppen av växthusgaser. Enligt Energimyndigheten och Naturvårdsverket kan utsläppen från de verksamheter som ingår i systemet i Sverige ändå komma att öka med 25 procent från år 2000 till år 2010. Detta skulle betyda att koldioxidutsläppen från anläggningar inom utsläppshandeln då står för 37–38 procent av växthusgasutsläppen i Sverige. Då EU:s handelssystem med utsläppsrätter har ett övergripande utsläppstak för koldioxid behöver vi minska utsläppen i framför allt den del av industrin som inte ingår i handelssystemet.

Den svenska industrin har i dag en kraftig nedsättning av energi- och koldioxidskatterna och fick en sänkning av den totala beskattningen av energianvändningen när koldioxidskatten infördes i början på 1990-talet. Detta gäller även den del av industrin som inte ingår i EU:s handelssystem för utsläppsrätter.

Enligt Oljekommissionen kan 25 procent av industrins oljeanvändning ersättas med biobränslen och/eller fjärrvärme till år 2020. Det finns även ett utrymme för kraftiga energieffektiviseringar; den icke-energiintensiva industrin kan eleffektivisera med ca 40 procent.

Förslag på åtgärder:

6.7 Avfall

Behandling av organiskt avfall medför utsläpp av koldioxid men framför allt metan som också är en växthusgas. Utsläppen från avfallssektorn har minskat kraftigt tack vare krav på kommunal avfallsplanering, producentansvar för olika varugrupper, skatt på deponerat avfall, förbud mot deponering av utsorterat brännbart och organiskt material, samt investeringsbidrag för insamling av metangas för energiutvinning. Men kravet på att sortera insamlat avfall har troligen haft störst effekt. Det har lett till att brännbart material har kunnat användas till el- och värmeproduktion och därmed ersatt användningen av fossila bränslen för energitillförsel.

I juni 2006 tog riksdagen beslut att fossilt kol i visst hushållsavfall ska vara skattepliktigt om det förbrukas för uppvärmning. Förutom att skapa likvärdiga villkor för olika fossila bränslen innebär förslaget en styrning mot miljömässigt bättre utnyttjande av avfallet genom att premiera förbränning där både värme och el utvinns. Skatten på avfallsförbränning syftar till att öka återvinningen av material och på det sättet bidra till att minska utsläppen av koldioxid. Skatt på förbränning av avfall är nödvändig för att minska sopförbränningen och öka materialåtervinning.

Förslag på åtgärd:

6.8 Jordbruk

Inom jordbrukssektorn har utsläppen av växthusgaser minskat pga. förändrade förhållanden inom jordbrukspolitiken och inte genom riktade satsningar för att minska jordbrukets klimatpåverkan. Idag saknas styrmedel och åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från jordbruket. Samtidigt visar utsläppen från arbetsmaskiner och arbetsfordon från bl.a. jord- och skogsbruket en ökande trend. Förutom drivmedelsskatt förekommer inga styrmedel som bidrar till energieffektivitet. Nya ekonomiska styrmedel eller andra former av styrmedel borde utredas, t.ex. grön avskrivning – det vill säga att företag får göra en snabbare avskrivning vid ersättning av gamla maskiner till nya energieffektiva maskiner och fordon.

Förslag på åtgärd:

6.9 Miljöteknik

Genom miljöteknikexport kan Sverige bidra till att minska de globala utsläppen av växthusgaser och samtidigt öka sysselsättningen i Sverige. För att öka sysselsättningen samtidigt som vi skapar ett ekologiskt hållbart energisystem – både i Sverige och internationellt – måste vi ligga i framkant. Tekniken finns. Potentialen är enorm. OECD pekar ut miljöteknik som en av de viktigaste framtidsbranscherna i världen.

Redan i dag sysselsätter miljöteknikföretag ca 100 000 personer i Sverige, och enligt Exportrådet kan branschen generera ytterligare 10 000–15 000 nya arbetstillfällen redan till 2010. De riktigt stora exportmöjligheterna finns inom områdena förnyelsebar energi och energieffektivisering. Genom en fortsatt energiomställning i Sverige skapas en stark inhemsk marknad för de företag som arbetar med miljöteknik. Det ger en trygg bas och förutsättningar att ta täten i konkurrensen med andra länders näringsliv. Vänsterpartiet har medverkat till inrättandet av det nya miljöteknikrådet Swentec som ska stärka svenska företags affärsmöjligheter och konkurrenskraft inom miljöteknik.

Förslag på åtgärder:

Stockholm den 24 oktober 2006

Lars Ohly (v)

Marie Engström (v)

Elina Linna (v)

Peter Pedersen (v)

Kent Persson (v)

Alice Åström (v)

Wiwi-Anne Johansson (v)