Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skydd av höga naturvärden i skogen.
Fram till år 2010 skall 400 000 hektar ”skyddas” i Sverige genom naturreservat och biotopskydd samtidigt som man räknar med att skogsägarna själva på frivillig väg skall avsätta 500 000 hektar.
Enligt vår mening är det dags för ett rejält omtag och ett nytt synsätt när det gäller hur skogen bäst kan klara både behovet av hög virkesproduktion och höga miljömål. Att staten i allt högre utsträckning skall köpa in tusentals hektar gammelskog och sedan i princip lägga en död hand över denna förefaller allt mer som en gammeldags och förlegad modell.
Vi tycker att man i stället skall använda det genuina engagemang och intresse för skogen som finns hos det stora flertalet skogsbrukare. De har i generationer förvaltat och vårdat sina skogar till att utveckla en modern och framsynt skogsskötsel där det finns plats både för hög virkesproduktion och för ett långsiktigt skydd av höga naturvärden. Och när man gjort det så ”framgångsrikt” att mycket höga naturvärden uppstått, då har man inte längre samhällets förtroende att fortsätta denna framgångsrika skogsskötsel. Då skall det i stället göras reservat av dessa bestånd.
En rimligare hållning vore att låta skogsägarna själva frivilligt fortsätta skydda skog med höga naturvärden i de s.k. gröna skogsbruksplanerna. Samtidigt kan skyddsvärd skog avsättas för reservat i de stora arealer statlig skog som förvaltas av Sveaskog.
Vi är också övertygade om att skogen kan ge mycket mer när det gäller vidareförädling av skogsråvaran, biobränslen, turism, jakt, fiske och rekreation. Skogen är en ännu till stora delar oupptäckt resurs med mycket stor potential. Gävleborg och Västernorrland är två av är landets mest utpräglade skogslän med alla de möjligheter detta innebär.
Därför framstår det som oklokt och onödigt att eftersträva mycket höga nationella volymmål för nya naturreservat. Det ger dramatiska effekter på sysselsättning och ekonomi i områden som Gävleborg och Västernorrland. Här handlar det om reservat motsvarande ca 40 000 ha. Det motsvarar flera hundra skogsgårdar som idag ger sysselsättning och försörjning. Det ger också ett bortfall i avverkat virke på 200 000–300 000 kubikmeter.
I stället bör särskilt värdefulla nya områden som upptäcks, tillsammans med de redan avsatta naturreservaten och alla gröna skogsbruksplaner hos enskilda brukare, kunna utgöra en god grund för framtiden.
För att undvika konflikter mellan markägare och myndigheter bör det också vara obligatoriskt att samråd skall ske i samband med inventering av intressanta områden. Utgångspunkten bör alltid vara att skyddande av enskilt ägd skog skall ske i samråd med markägaren.