Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en samlad diskussion med idrottens organisationer, besöksnäringen, kommunerna och staten med målet att utveckla en modell för hur Sverige ska vinna hem fler stora internationella idrottsevenemang som en viktig faktor för tillväxt och utveckling i landet.
Det torde råda en allmän enighet om det positiva i att få stora idrottsevenemang till Sverige. Ett stort antal undersökningar visar att de, förutom den ökade uppmärksamheten, ger betydande intäkter till såväl den arrangerande kommunen som staten. Och självklart skänker de alla idrottsintresserade svenskar glädje och stolthet.
Trots den samhällsnytta de stora evenemangen gör på olika plan är det oftast den arrangerade idrottsorganisationen tillsammans med berörd kommun som ensam tvingas stå för riskerna. Ett exempel är friidrotts-VM i Göteborg 1995, som enligt den gjorda utvärderingen genererade avsevärda samhällsintäkter men ändå medförde ett stort ekonomiskt avbräck för Friidrottsförbundet. Denna situation har lett till att många idrottsförbund i dag säger sig vara tveksamma till att söka arrangörskap för stora internationella mästerskap eftersom de inte vill riskera sin framtida verksamhet. Det gäller också idrottsrörelsen som helhet.
Med tanke på evenemangens samhällsbetydelse bör de inte betraktas enbart som en fråga för idrotten och idrottspolitiken utan lika mycket som en näringspolitisk fråga. Det innebär att alla berörda parter – idrottens organisationer, besöksnäringen, kommunerna och staten – involveras i diskussionerna och tar sin del av de ekonomiska riskerna och möjligheterna. På Riksidrottsförbundets initiativ förs redan diskussioner mellan idrottsrörelsen och företrädare för turistnäringen.
Den internationella konkurrensen om arrangörskapet för stora idrottsevenemang har hårdnat. I många länder har speciella organisationer, med deltagande från olika berörda parter, skapats för att stötta såväl ansökningar inför som senare genomförande av evenemang. Sverige befinner sig här på efterkälken.
Björn Eriksson, ordförande i Svenska Skidskytteförbundet, Nils Källmark, ordförande i Svenska Konståkningsförbundet, och Carl Erik Stålberg, ordförande i Svenska Skidförbundet, redovisade i en debattartikel i Dagens Nyheter år 2006 att internationella idrottsevenemang verkligen kan ge tillväxt. De skriver bl.a. om att tyska Postbanken har gjort en studie som visar att fotbolls-VM kommer att höja BNP-tillväxten med en halv procent fördelat på tre år. Fotbollen förväntades också skapa 40 000 nya arbetstillfällen, varav 10 000 kan bli bestående, skriver Eriksson, Källmark och Stålberg.
I tidningen Svensk Idrott påpekade också Karin Mattsson, ordförande i Riksidrottsförbundet, i en ledare år 2006 att det inte bara är de internationella mästerskapen som bidrar till ökad tillväxt utan även årligen återkommande tävlingar som O-ringen.
O-ringen, som i juli 2006 genomfördes i Hälsingland, är världens största orienteringstävling med 15 000 starter och totalt 30 000 besökare. 1 500 av löparna kommer från utlandet. Sverige och orten där tävlingen genomförs marknadsförs och nya jobb skapas alltså varje år i samband med tävlingen. En oberoende undersökning visar att samhällsintäkterna (intäkterna för konsumtion från tillresta besökare) från O-ringen i Uddevalla 2003 med 25 000 besökare var 48 miljoner kronor, skriver Mattsson i Svensk Idrott.
En marknadsundersökning genomförd av Rubin Reasearch & Consulting i Bromma som beställdes av projektet ”Idrott och Turism i Hälsingland” visar nu också att 83 % av de drygt 20 000 idrottsturister som var på plats under O-ringen i Hälsingland gjorde en eller flera resor i landskapet i samband med orienteringstävlingen.
Enligt Hälsingekuriren den 11 oktober 2006 visar marknadsundersökningen också att O-ringen är en guldkalv som hälsingekommunerna kan ha nytta av även i framtiden. 91 % av turisterna svarade nämligen att Hälsingland är en plats som de skulle besöka igen som vanlig turist.
Gunilla Johansson, projektledare i ”Idrott och Turism i Hälsingland”, konstaterar att det är en väldigt hög siffra. Hon säger att det med andra ord innebär att drygt 18 000 personer gärna vill komma tillbaka till Hälsingland. Gunilla Johansson konstaterar också att det turistekonomiska inflödet var över 80 miljoner kronor, vilket betyder ungefär 3,5 miljoner i rena skatteintäkter för kommun och landsting.
Jag anser därför att det behövs en samlad diskussion med idrottens organisationer, besöksnäringen, kommunerna och staten med målet att utveckla en modell för hur Sverige ska vinna hem flera stora internationella idrottsevenemang som en viktig faktor för tillväxt och utveckling i landet.