Motion till riksdagen
2006/07:Kr309
av Sinikka Bohlin m.fl. (s)

Sexualpolitiska organisationer inom ramen för folkrörelsebegreppet


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sexualpolitiska organisationer som folkrörelser.

Bakgrund

Varje dag diskrimineras människor på grund av sin sexuella läggning. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera. Alla människor har lika värde och ska bemötas med respekt. Vi vill skapa ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett samhälle där alla behövs och får plats – där alla har samma rätt och samma värde.

Sexualpolitiska organisationer är folkrörelser

Regeringens system med statsbidrag har under lång tid varit ett effektivt sätt att understödja föreningar som bedömts vara värdefulla för samhället som helhet. De olika statsbidragen delas in i tre kategorier: organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag.

För att få räknas som en folkrörelse har regeringen ställt upp nio kriterier som en organisation bör uppfylla för att få kalla sig folkrörelse. RFSL, RFSU och andra liknande sexualpolitiska organisationer uppfyller samtliga av dessa kriterier.

Nu har det framkommit att dessa organisationer inte har organisationsstöd och inte är nämnda som viktiga för demokratin genom folkrörelsebegreppet. Det har visat sig att de helt enkelt inte har någon ekonomisk bas att bygga deras grund på som måste finnas i en organisation av denna form.

I dag har RFSL genom den tidigare regeringen fått ett organisationsstöd för 2005–2007, men det är en kortsiktig lösning och långsiktighet är vad alla organisationer behöver som arbetar med attitydförändringar. Även om RFSU har löst det ekonomiskt genom dess företag så sätter de fingret på problematiken i sitt principprogram.

”Opinionsbildning är en av de viktigaste beståndsdelarna i RFSU:s arbete, och då är det viktigt att kunna inta en självständig hållning, utan stor oro för bidragsgivares reaktioner. RFSU har sedan grundandet ägt ett företag som säljer preventivmedel och som ger organisationen en ekonomisk bas som är ett stöd för självständiga ställningsstaganden i kontroversiella frågor.”

Vi instämmer i detta resonemang, och därför måste en förändring komma till stånd. Vi tror att alla sexualpolitiska organisationer som arbetar med sexualitet/identitetsfrågor måste få en oberoende ekonomisk grund att stå på.

Den mest långsiktiga och bästa lösningen är att använda oss av en för oss socialdemokrater så viktig form – folkrörelsebegreppet. Därför menar vi att sexualpolitiska organisationer skall fogas till de redan specificerade områden som är av särskild vikt för demokratin i Sverige och bör därför klassas som folkrörelser, vilket skulle innebära en mer modern syn på folkrörelsebegreppet.

I en förlängning kan resurser kopplas till området, men i första hand handlar det nu om att få in området som ett erkännande för dessa organisationers långa (RFSU är 80 år och RFSL är 55 år) och enträgna arbete för sexuellt likaberättigande och sexualupplysning.

Stockholm den 30 oktober 2006

Sinikka Bohlin (s)

Tommy Waidelich (s)

Elisebeht Markström (s)

Catharina Bråkenhielm (s)

Maryam Yazdanfar (s)

Kerstin Andersson (s)

Marina Pettersson (s)

Lennart Axelsson (s)

Eva-Lena Jansson (s)

Helén Pettersson i Umeå (s)

Magdalena Streijffert (s)

Raimo Pärssinen (s)

Hillevi Larsson (s)

Siw Wittgren-Ahl (s)