Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att synliggöra mångfalden inom idrotten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att synliggöra mångfalden inom kulturen.
Varje dag diskrimineras människor på grund av sin sexuella läggning. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera. Alla människor har lika värde och ska bemötas med respekt. Vi vill skapa ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett samhälle där alla behövs och får plats – där alla har samma rätt och samma värde.
Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna i vårt land, och den är av stor betydelse för att skapa gemensamma värderingar och sammanhållning i samhället. Inom idrotten möts människor med olika bakgrund, och det bidrar till att motverka klassklyftor och segregation. Genom idrottsrörelsen finns goda förutsättningar för att skapa en hållbar integration, att skapa förståelse och acceptans för det annorlunda eller okända.
Inom idrottsrörelsen finns människor med invandrarbakgrund, handikapp och naturligtvis lika många procent homo- och bisexuella som i samhället i övrigt. Det är viktigt att dessa människor känner sig välkomna och värdefulla, att skillnader i bakgrund samt förutsättningar accepteras och att människor vågar vara öppna med sin sexuella läggning utan att behöva vara oroliga för trakasserier.
Ett exempel på det är SVT som i höst sänder en serie om handbollslaget Raballder. I denna norska dokumentärserie får tittarna bekanta sig med idrottsutövarna i handbollsklubben Raballder. Spelarna kom till division 4-klubben efter att ha kommit ut som bögar. Flera har spelat handboll i högre divisioner, några i ungdomslandslaget, men för killarna i laget ter sig en framtid som idrottare och bög på absolut elitnivå som en omöjlighet oavsett gren. I serien söks orsakerna till denna exkludering, och svaret verkar stå att finna i såväl homofobi i närmiljön som okunniga idrottsledare.
Vi menar att ett stort ansvar vilar på idrottsrörelsen att vidarebefordra tolerans och jämlika demokratiska värderingar till såväl människor med invandrarbakgrund, handikappade, som hetero-, homo- och bisexuella ungdomar.
Därför är det viktigt att samhället på allvar arbetar med att dessa frågor prioriteras inom idrottsrörelsen. Regeringen bör verka för att på olika sätt synliggöra homo- och bisexuella och transpersoner som ett positivt exempel på mångfald inom idrottsrörelsen.
Heteronormativiteten i vad som produceras inom kulturen kan man nästan ta på. När brotten från denna kod görs blir det ofta stora rubriker och uppmärksammat som undantag. Dessa undantag bekräftar dock regeln – att vi skall vara/bli kära i någon av motsatt kön och när vi sätter på oss kläder så ska de vara könskodade.
När den socialdemokratiska regeringen presenterade en tydlig satsning på att bryta mansdominansen inom filmens värld gladdes vi verkligen. Att nästan bara män kommer till tals inom filmens värld skapar en ensidig och tråkig bild. Bredd förutsätter djup, och djup förutsätter bredd.
Detta resonemang hoppas vi ska sprida sig till andra delar av vår politik på kulturområdet där även sexualitet och identitet får ett ökat utrymme. Att de kulturella uttryckssätten har en kraftig betydelse för att påverka attityder och fördomar är ovedersägligt. Vi anser därför att det är angeläget att kulturaktiviteter erbjuds där homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation uppmärksammas.
Situationen för HBT-personer är i dag väsentligt förbättrad om man ser tillbaka bara några årtionden. Vägen till en förbättrad syn på HBT-personer har dock inte kommit av sig själv utan är resultatet av en mångårig kamp.
Samtidigt som dessa förbättringar inträffat har mångas kunskaper om hur det kunde vara förr försvunnit. Det är därför viktigt att HBT-historien dokumenteras och görs tillgänglig för dagens och morgondagens generationer. För att förstå dagens situation är det viktigt att känna till historien. Härigenom påminns vi också om att det som i dag är självklart inte nödvändigtvis behöver vara det för all framtid.
I dag är det bara RFSL som dokumenterar HBT-rörelsens framväxt och historia. När förbundet firade sitt 50-årsjubileum 2000 arrangerade Stockholms stadsmuseum en jubileumsutställning som till övervägande delen byggde på material från förbundet.
De museer och andra kulturinstitutioner, statliga eller privata, som i dag finns bortser i mycket stor utsträckning från HBT-personers situation. Några få undantag finns, förutom den nämnda utställningen på Stockholms stadsmuseum kan också nämnas att Nordiska museet vid ett tillfälle samlat in material om hur enskilda personer upplever hiv/aids-hotet samt Arbetslivsinstitutets utställning ”normen skaver”.
Med kultur avser man allt kreativt skapande i HBT-samhället, med omnejd, som lever och frodas och faktiskt är en bortglömd del av vår svenska historia. Även om HBT-historien är viktig kan dock ett HBT-museum innehålla även andra delar. Frågor om olika kulturaktiviteter kan vara viktiga inslag liksom också enskilda personers upplevelser.
Vi vill att ett särskilt HBT-museum prioriteras. Sådana finns i andra europeiska städer med Schwules Museum i Berlin som föregångare. Ett svenskt HBT-museum bör inte vara beroende av privata donationer utan i stället finnas inom befintlig ram för kulturanslaget och som ett särskilt uppdrag till förslagsvis Nordiska museet. Syftet är ”att få ett huvudansvar för att samla den HBT-kultur som har skapats i vårt land och fortfarande skapas kontinuerligt”.
Genom att ha ett brett perspektiv i utställningsaktiviteter m.m. kan en spännande mötesplats skapas.