Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationell samling bakom en svensk ansökan om att få arrangera olympiska vinterspel i Sverige 2018.
I vintras gladdes hela det idrottsintresserade Sverige med våra duktiga vinterolympier som medverkat till Sveriges bästa OS genom tiderna. Sju guld, två silver och fem brons placerade Sverige på sjätte plats i den s.k. medaljligan. Men det blir lite genant för Sverige som återupprättad stor nation på vintersportområdet att inte vi själva någon gång är beredda att också ta på oss ansvaret för att arrangera de olympiska vinterspelen. Blir man bjuden på återkommande kalas är det rimligt att man någon gång bjuder igen.
Lokalt och regionalt engagemang har inte saknats för ett svenskt OS-arrangemang. Senast 2005 hade Östersund/Åre ett mycket gediget koncept för ett vinter-OS 2014 som fick kraftfullt stöd av både Riksidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kommitté, men dåvarande regering och idrottsministern avstyrde slutligen möjligheterna till en sådan svensk OS-ansökan vid ett möte den 27 juni 2005.
Planerna stoppades trots ett omfattande flerårigt förberedelsearbete och enhälliga uttalanden för idén om en svensk OS-ansökan från såväl Riksidrottsförbundets som Sveriges Olympiska Kommittés årsmöten. Regeringen sade nej till att ge de nödvändiga ekonomiska garantierna med hänvisning till att ”de samhällsekonomiska förutsättningarna” skulle vara alltför osäkra. Det är närmast pinsamt för Sverige när länder som Kazakstan, Georgien, Sydkorea och Bulgarien kan ge statliga garantier för ett OS, medan Sveriges dåvarande regering drog sig ur.
Det är ingen tvekan om att det finns ett stort och genuint intresse för idrott i allmänhet och klassisk vintersport i synnerhet hos svenska folket. Och när de svenska idrottarna i vinter-OS nu återupprättat Sverige som en ”stormakt” på vintersportens område är det rimligt att åter ta upp frågan om en svensk ansökan att få arrangera vinterspelen. Detta kan lämpligen ske med utgångspunkt från det väl genomarbetade koncept som Östersund/Åre lagt fram och med sikte på OS 2018. Detta är den första möjliga tidpunkten sedan regeringen Persson schabblat bort möjligheterna att ansöka om 2014. Om Vinter-OS 2014 går till Sydkorea torde möjligheterna för Europa att få arrangemanget 2018 vara mycket goda eftersom spelen 2010 arrangeras i Vancouver i Kanada.
I Östersund/Åre finns mycket goda förutsättningar för att arrangera ett vinter-OS av högsta kvalitet. De klimatiska förutsättningarna är utmärkta, och det finns sedan länge en omfattande erfarenhet av att arrangera stora idrottstävlingar. Och hela den alpina delen är redan på plats i Åre där Alpina VM arrangeras den kommande vintern. I Östersund arrangeras skidskytte-VM 2008. Därför finns en god beredskap för att göra en ny satsning på att söka de olympiska vinterspelen 2018.
Olympiska spel innebär viktiga investeringar i infrastruktur och turism som annars skulle få vänta i decennier eller inte alls komma till stånd. Det är ingen tvekan om att ett OS skulle ge Sverige i allmänhet och den arrangerande regionen i synnerhet ett välkommet lyft. Och färska erfarenheter från Turin-OS pekar nu på att ett OS faktiskt kan bli en riktigt hygglig ekonomisk affär. Enligt Business Week finansierades detta OS i högre grad än tidigare av intäkterna från TV-sändningarna och stora sponsorer.
För att en ny satsning på ett vinter-OS till Sverige ska bli framgångsrik är det viktigt att samla hela nationen i ett tidigt skede bakom en ansökan.
Sveriges Olympiska Kommitté och den övriga idrottsrörelsen, näringslivet både nationellt och regionalt och de lokala myndigheterna är självfallet viktiga, men räcker inte. Regering och riksdag bör också på ett tidigt stadium ta ställning för att Sverige ska ansöka om att få arrangera vinter-OS. Ett uttalande redan nu om att regering och riksdag principiellt ser positivt på en OS-ansökan till 2018 skulle vara en viktig signal. Det är hög tid för Sverige att bjuda världens vinteridrottare till OS-fest!