2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Nytt system för finansiering av svensk film 2
4 Filmavtalet underfinansierat 2
5 Regionala resurscentra 3
6 Film i Sameland och Tornedalen 3
7 Digitala biografer 4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att i samarbete med samtliga berörda parter ta fram ett förslag till modell för hur svensk film ska finansieras efter nuvarande avtalstidens utgång 2010.
Vi har i Sverige ett statligt filminstitut som är helt avskilt från den övriga kulturpolitiken och ett avtal mellan staten och olika parter i filmbranschen om att ömesidigt bidra till finansieringen av filmproduktionen. I den överenskommelsen deltar inte längre video- och dvd-branschen. Dessa branscher ger samtidigt staten stora momsintäkter vilka inte kommer den svenska filmproduktionen till del.
I god tid innan det nuvarande filmavtalet löper ut år 2010 måste ett nytt system för finansiering av svensk film tas fram. Andra nordiska länder har modeller och erfarenheter som kan tas med i diskussionen. En parlamentarisk utredning bör tillsättas för att i samarbete med samtliga berörda parter ta fram ett förslag till modell för hur svensk film ska finansieras efter nuvarande avtalstidens utgång 2010. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Mellan oktober 2005 och mars 2006 har 32 långfilmer och 11 dokumentärer haft premiär. Svensk film har hög kvalitet och framgångar internationellt. Samtidigt visar antalet biobesökare i landet på en oroande nedgång: 12 % mellan 2004 och 2005 och en fortsatt nedåtgående trend under 2006. Nu ligger nivån under den gräns på 15 miljoner besökare/12 månader som gör att det nya filmavtalets finansiering spricker. Folk tittar mycket på film, men det blir ofta först i nästa led, på dvd och video, och de branscherna är inte med och finansierar avtalet.
När filmavtalet förhandlades räknade man (hösten 2005) med årsintäkter som vi nu ser inte är realistiska. Det publikrelaterade stödet blir därmed lågt och kan bara garantera max 50 % återbetalning till privata investerare, vilket gör att det blir mycket svårt att få privat riskkapital till nya filmer. Detta i en situation när det redan är mycket svårt för kvalitetsfilmer, inte minst dokumentär- och kortfilmer, att få finansiering. En extra satsning på svensk barnfilm är också ett behov som måste lyftas fram i en situation då USA-ägda storbolag med oerhörda marknadsföringsresurser hotar att ta över hela barnfilmsmarknaden.
Filmavtalet är i dag starkt underfinansierat. En större filmproduktion ger dessutom många arbetstillfällen i flera led. För ett ökat anslag till filmavtalet yrkar Vänsterpartiet i sin budgetmotion för utgiftsområde 17 (2006/07:Kr279) 150 mnkr årligen till anslag 28:35 Filmstöd.
Satsningen på regionala resurscentra för film och video har varit framgångsrik. I dag utgår stöd till 19 regionala resurscentra omfattande samtliga svenska län. Stödet har genererat en stor ekonomisk motprestation från regionerna, vilket har bidragit till en snabb utveckling för den regionala filmverksamheten. Det har skapat ett ökat regionalt engagemang för filmen som konstart och tillväxtnäring. Stödet till regionala resurscentra för film och video har tillsammans med stödet till regionala produktionscentra också bidragit till att det i dag finns en filmindustri i Sverige även i regioner utanför Stockholmsområdet. Dessa satsningar har också bidragit till att svensk film är en betydelsefull exportvara och till att ge en Sverige och svenskt näringsliv ett gott rykte internationellt.
För filmkulturella satsningar via filmresurscentra yrkar Vänsterpartiet i sin budgetmotion för utgiftsområde 17 (2006/07:Kr279) 50 mnkr årligen till anslag 28:35 Filmstöd.
I filmpropositionen Fokus på film (2005/06:3) skrevs det på Vänsterpartiets begäran in ett uppdrag till Svenska Filminstitutet (SFI) att se över hur produktionen av film för de nationella minoriteterna bäst kan stärkas. SFI har nu överlämnat resultatet av denna utredning och konstaterar att det måste tillföras särskilda medel för insatser riktade till de nationella minoriteterna. I utredningen refereras också till det projekt, Film i Sameland och Tornedalen (Fist), som första gången ansökte om pengar år 2001. Projektet har tagits fram i samarbete mellan två av våra nationella minoriteter: tornedalingar och samer. Bakom ansökan står också Kiruna och Pajala kommuner, Svenska Filminstitutet, Filmpool Jämtland och Filmpool Nord, Film i Västerbotten och Sveriges Television.
Vänsterpartiet menar att det skulle vara ett utmärkt sätt för staten att visa att den menar allvar med det kulturella ansvaret för sina nationella minoriteter att anslå medel för genomförande av det här projektet. Fist syftar bl.a. till att
initiera och utveckla filmkulturell verksamhet för barn och ungdom; insatser som stärker den språkliga och kulturella identiteten ska prioriteras, t.ex. barn- och skolbio och eget skapande i rörlig bild,
visa och sprida värdefull film såväl inom som utom de egna språkminoriteterna,
samordna och samspela om film- och mediefrågor med berörda aktörer, SVT, regionala resurscentra samt övriga nordiska och internationella samarbetspartners,
initiera och stimulera kort- och dokumentärfilmsproduktion i samspel med berörda aktörer.
I projektgruppen ingår en erfaren samisk filmare som även arbetat med film i Norge och Finland. Han poängterar att film är ett utmärkt medium att arbeta med för att slå broar över språkgränser. Detta är också något som är efterlängtat och i hög grad behövligt i en landsända där motsättningar finns mellan språkgrupperna.
SFI tillstyrkte projektet men såg själv inga möjligheter att finansiera det, utan begärde pengar ur statsbudgeten, vilka alltså inte avsattes. Vänsterpartiet anser att riksdagen ska besluta att stödja projektet Film i Sameland och Tornedalen. För detta ändamål yrkar Vänsterpartiet i budgetmotion för utgiftsområde 17 (2006/07:Kr279) 3 mnkr för år 2007, därefter 7 mnkr för 2008 och 2009.
Vänsterpartiet vill inrätta ett särskilt stöd för inrättande av digitala biografer, dvs. teknisk utrustning för visning av digital film. Efter en motion från Vänsterpartiet hösten 2004 tog riksdagen beslut om ett tillkännagivande till regeringen om att undersöka hur ett sådant stöd skulle kunna konstrueras. Vi menar att stödet exempelvis kunde utformas så att man avsätter en pott om 5 miljoner kronor per år där regionerna/kommunerna kan söka pengar för inköp av digital biografutrustning villkorat mot att de själva står för en del av kostnaden. Själva visningen av filmerna blir billig sedan utrustningen väl är installerad, inte heller krävs det dyrbara transporter av filmrullar som med den gamla tekniken. Den digitala biografen, eller e-biografen, kan även användas till att visa konserter och andra evenemang samtidigt som de äger rum i exempelvis Stockholm eller Göteborg.
En regional satsning på e-biografer är en satsning på levande landsbygd och kommuner utanför storstadsregionerna. Även om varje biograf inte ger många arbetstillfällen, måste kontinuerlig tillgång till ett aktuellt och kvalitativt filmutbud ses som en intressant faktor när det gäller att få människor att flytta till respektive stanna på en ort och därmed som intressant också ur näringslivssynpunkt. Från och med den 1 juli 2007 bör 5 mnkr årligen avsättas till för stöd till digitala biografer. Vänsterpartiet yrkar för detta ändamål i budgetmotion för utgiftsområde 17 (2006/07:Kr279) 5 mnkr årligen att avsättas till anslag 28:35 Filmstöd.