Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att slå vakt om, och se över möjligheterna att omfördela för att öka resurserna till, kultur i arbetslivet.
Kulturområdet är ett av de områden där klassmönstren utkristalliseras allra tydligast. LO-medlemmar använder ungefär 5 % av sin disponibla inkomst till kulturkonsumtion, vilket är betydligt mindre än vad både TCO:s och Sacos medlemmar spenderar på kultur.
Samtidigt vet vi att kulturkonsumtion har många positiva effekter för såväl den enskilda människan som för samarbetsklimatet på t.ex. en arbetsplats. Kultur kan spela en avgörande roll då det gäller rehabilitering och i förebyggande arbete mot ohälsa.
Ett exempel på detta är Samhall i Säter där Metallklubben fick 30 000 kr från Kulturrådet för ett kulturprojekt. Sjuktalen minskade dramatiskt. Motivationen ökade, sammanhållningen blev starkare och rehabiliteringen förbättrades väsentligt. Vad man gjorde var att med hjälp av kulturarbetare och medlemmarnas slumrande kreativitet skapa en helt ny samhörighetskänsla på arbetsplatsen. Detta fick mångdubbel effekt.
Kulturen är inte bara till för eliten. Alla människor behöver kultur. Det kan vara spetskultur, men också en breddad kultur och en kulturverksamhet som utgår ifrån arbetslivets villkor och förmår att skildra och påverka samma verklighet. Om fler arbetsplatser fick möjlighet att lyfta in kulturen på samma sätt som Samhall i Säter skulle fler få tillgodogöra sig dess positiva effekter, en vinst både vad gäller ökad livskvalitet och lägre kostnader för ohälsa.
Mot bakgrund av ovanstående finns det anledning att slå vakt om och se över möjligheterna att omfördela resurser så att mer går till kultur i arbetslivet.