2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Bakgrund 2
4 Orkesterutredning och könsmaktsutjämning 3
5 Kultur- och musikskolorna 3
6 Arrangörsstöd 3
7 Samarbete Rikskonserter–länsmusiken 4
8 Det fria musiklivet 4
9 Släpp fram alla musikgenrer 4
10 Folk- och världsmusik 5
11 Replokaler, instrument och teknisk utrustning 5
12 Det nordiska musiksamarbetet 5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en åtgärdsplan för att komma till rätta med de ojämlika könsmaktsförhållandena inom musiklivet bör ingå som en viktig del i regeringens proposition med anledning av Orkesterutredningens betänkande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Rikskonserter och länsmusikstiftelserna bör uppmanas att söka ett samarbete för ömsesidig utveckling, i stil med de avtal som finns på teatersidan mellan Riksteatern och ett antal länsteatrar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det bör utredas hur man kan inrätta fler musikgenrecentrum i syfte att stärka den musikaliska mångfalden och de olika genrernas utveckling och detta utan att man i motsvarande mån behöver dra ned på de satsningar som hittills gjorts på vissa genrer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör låta utreda möjligheten att inrätta en statlig stödfond för bidrag till repetitionslokaler och till musikinstrument och teknisk utrustning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den stora kompetens som Nomus, det nordiska organet för samarbete inom musiklivet, under åren samlat på sig inte får gå förlorad i omorganiseringen av det nordiska kultursamarbetet.
Musik är något som alla människor har gemensamt. Musiken är också troligen den konstart där flest människor i landet själva är aktiva utövare, samtidigt som de också är konsumenter. För flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män har musiken en oerhört stor betydelse också som markör för livsstil och grupptillhörighet.
I våra kultur- och musikskolor deltar ca 190 000 barn och unga i frivillig undervisning, cirka en halv miljon personer deltar i studieförbundens studiecirklar i musikämnen och ungefär sex procent av landets hela befolkning sjunger i kör. De allra flesta av oss lyssnar till musik åtminstone någon gång per dag. Musiken är således en tungt vägande del av det kulturliv som vi som politiker ansvarar för.
Orkesterutredningens förslag, SOU 2006:34, kommer förhoppningsvis att behandlas under 2007, och vi räknar med att då kunna återkomma till många viktiga frågor inom musikområdet. Vi uppskattar att kommittén i ett särskilt avsnitt tagit upp frågan om den bristande jämställdheten inom musiklivet. Exempelvis redovisas att symfoniorkestrarna år 2004/05 dirigerades i 228 fall av manliga utländska dirigenter, i 63 fall av manliga svenska dirigenter men endast i 1 enda fall av en kvinna, som var svensk. Vänsterpartiet har i särskild motion, 2006/07:Kr237 Feministisk handlingsplan för en jämställd kultur, lagt förslag om en stor könsmaktsutredning av hela kulturlivet.
En åtgärdsplan för att komma till rätta med de ojämlika könsmaktsförhållandena inom musiklivet bör ingå som en viktig del i regeringens proposition med anledning av Orkesterutredningens betänkande eller annars snarast tas fram. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Vänsterpartiet driver frågan om kultur- och musikskolor där alla barn ska ha råd att delta. Till att börja med föreslår vi ett tak för kulturskoleavgifterna på 500 kr/termin. På lite längre sikt vill vi ha gratis kulturskola, och den bör dessutom skrivas in som en rättighet i skollagen. Detta behandlar vi i en särskild motion, 2006/07:Ub270 Barnkultur.
Förutom amatörer och professionella sångare och musiker är arrangörerna den grupp som är nödvändig för att musiken, främst den professionella livemusiken, ska nå ut till människorna, vare sig de är unga eller gamla, kvinnor eller män, gillar symfoniorkestrar, jazz eller pop och rock. I arrangörsföreningar över hela landet arbetar män och kvinnor ideellt och med oerhört knappa resurser. Det är viktigt att stödet till arrangörerna inriktas på att komma samtliga genrer till godo.
Vänsterpartiet tillför i sin budgetmotion för utgiftsområde 17 (2006/07: Kr279) 5 mnkr för 2007 till anslag 28:7 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål för ökat stöd till arrangörsföreningarna. Från och med 2008 tillförs 10 mnkr årligen.
Beträffande värdesäkring av arrangörsföreningarnas och övriga anslag, se särskild motion om pris- och löneomräkning, 2006/07:Kr254.
Antalet tjänster för yrkesmusiker har minskat kraftigt, och utsikterna för nyutexaminerade musiker att kunna försörja sig som frilansande musiker är inte lysande. Det förekommer i vissa regioner att länsmusiken knappast har några egna anställda musiker kvar. Ett problem för länsmusiken vid anställning av frilansande musiker och således för musiker att få jobb är att skattesystemet missgynnar konstnärer när de arbetar på annan ort än hemorten. Detta problem har musikerna gemensamt med exempelvis skådespelare. Vi tar upp det i en motion om konstnärspolitiken.
Följden har blivit att länsmusiken på sina håll i praktiken agerar arrangörsförening för Rikskonserter, så att alla musikertjänster samlas till Stockholm. På andra håll saknas helt samarbete. Vänsterpartiet har uppmärksammat att på teatersidan har Riksteatern och ett antal länsteatrar slutit avtal om samarbete. Rikskonserter och länsmusikstiftelserna bör uppmanas att söka ett samarbete för ömsesidig utveckling i stil med det avtal som finns på teatersidan. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Det fria musiklivet delar inom anslag 28:2 resurser med den övriga fria scenkonsten. Vänsterpartiet föreslår i motion 2006/07:Kr240 Scenkonst en höjning av frigruppsanslaget.
Det går inte att blunda för att det finns en obalans som gynnar vissa genrer och i motsvarande grad missgynnar andra. Det brukar påpekas att det statliga stödet till musik i huvudsak är av generell karaktär. Genom att olika musikgenrer utövas i skilda miljöer och med skilda förutsättningar omfattas de i olika hög grad av de statliga insatserna. När det gäller samhällsstöd till musik dominerar fortfarande den klassiska musiken.
Mångfalden av musikgenrer, som är en fantastisk tillgång för musiklivet som helhet och för hela samhället, kan bli ett hot mot musiklivet som helhet när man ska kämpa om samma resurser. Vänsterpartiet menar att alla musikgenrer måste tillåtas leva och utvecklas, nya måste få växa fram och de olika genrerna måste få mötas för ömsesidigt utbyte och ömsesidig inspiration.
Det bör utredas hur man kan inrätta fler musikgenrecentrum i syfte att stärka den musikaliska mångfalden och de olika genrernas utveckling och detta utan att man i motsvarande mån behöver dra ner på de satsningar som hittills gjorts på vissa genrer. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
I annan motion (2006/07: Kr242 Interkulturella Sverige) föreslår Vänsterpartiet att regeringen ska låta utreda förutsättningarna för professionellt arbete med folk- och världsmusik och att utredningen ska innefatta en handlingsplan för hur denna genre ska få ta sitt rättmätiga utrymme i de kulturpolitiska satsningarna. Vi föreslår också att Nordiska ministerrådet ska lyfta fram förslaget om en nordisk symfoniorkester för folk- och världsmusik.
När kommunerna skär ner, har ungdomars kulturyttringar svårt att göra sig gällande. Det är svårt att få tag i repetitionslokaler som ungdomar har råd med, och studieförbund och ideella musikföreningar saknar oftast tillräckliga resurser för instrument och teknisk utrustning av lite mer avancerat slag. Vid anslagstilldelning är det givetvis, som i andra fritidspolitiska sammanhang, viktigt att beakta att det bör satsas lika mycket resurser på flickor som på pojkar, respektive att det successivt bör ske en utjämning mellan flickors och pojkars resurser om tidigare satsningar, vilket ofta är fallet, skett till flickornas nackdel.
I enlighet med det ovan sagda bör regeringen utreda möjligheten att inrätta en statlig stödfond för bidrag till repetitionslokaler och till musikinstrument och teknisk utrustning. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Nordiska ministerrådet har år 2005 bestämt att organiseringen av det nordiska kultursamarbetet ska läggas om. Inom de ramar man ställt upp är det nu viktigt att bevaka de olika konstarternas möjligheter att behålla nödvändig nordisk kompetens och låta den utvecklas vidare. Det nordiska musiksamarbetet, Nomus, ger ut en musikkatalog som uppdateras årligen med 2 000 musikadresser från hela Norden och Baltikum, ordnar nordiska möten och seminarier, gör kompositionsbeställningar (i dag genomförs igenomsnitt ett nordiskt verk varannan vecka helfinansierat av Nomus), fördelar nordiskt turnéstöd och anslag till festivaler, konsertevenemang och musiknätverk – ett sådant är UNM, Ung Nordisk Musik, ett nätverk av unga kompositörer och musiker som arrangerar en årlig musikfestival.
Nomus sätter inte upp några gränser i sin anslagsutdelning vare sig det gäller genrer, projekttyper eller huruvida det rör amatörer eller yrkesverksamma.
Den stora kompetens som Nomus under åren samlat på sig får inte gå förlorad i omorganiseringen av det nordiska kultursamarbetet. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.