Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av Granskningsnämnden för radio och TV.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ljudsignal för tv-program med våldsinslag.
1 Yrkande 1 hänvisat till KU.
I arbetet med att hävda den enskildes integritet och värdighet, och för den delen även företags och organisationers, borde Granskningsnämnden för radio och TV ha en viktig uppgift att fylla. Den borde i sitt arbete vara ett värn mot mediesamhällets avigsidor.
Det övergripande målet för Granskningsnämnden är att verka för att programföretagen följer reglerna som rör innehållet i ljudradio- och tv-sändningarna till allmänheten genom efterhandsgranskning. Nämnden granskar program efter anmälan eller på eget initiativ.
I radio- och TV-lagen står det bland annat att programmen ska vara opartiska och sakliga och att programverksamheten ska präglas av demokratiska värden. Granskningsnämnden skall utöver de regler som finns i denna lag även granska om programföretagen uppfyller de krav som ställs i sändningsvillkoren.
I sändningsvillkorens allmänna bestämmelser återfinns en paragraf som för Sveriges Televisions del har följande lydelse:
Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televisionen. SVT skall före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt.
I villkoren finns också bestämmelser om allsidighet, spegling och granskning. Relevanskravet återfinns i ovanstående krav om väsentlighet.
Det har ibland riktats befogad kritik mot Granskningsnämnden med hänvisning till att nämnden tycks rutinmässigt och utan närmare analys avfärda en del anmälningar och kränkningar. Det är allvarligt om lag och avtal uppställer krav på opartiskhet, saklighet, allsidighet, granskning och relevans och sedan Granskningsnämnden underlåter att ta hänsyn till sådana kriterier i sina bedömningar av anmälda program. Det är nämligen nämndens uppgift att just ta hänsyn till sådana kriterier i sin bedömning.
Det är viktigt att statliga myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är tillsatta för att sköta. Annars har de ingen uppgift. Det finns en risk för att granskningen över en tidsperiod leder till avtrubbning vid de olika bedömningarna. Därför borde det nu vara dags att genomföra en opartisk, allsidig och relevant utvärdering av Granskningsnämndens verksamhet. Det bör ges regeringen till känna.
I årtionden har farhågor uttryckts för medievåldets negativa inflytande på sin publik särskilt på barnen. Med dagens ständigt ökande medieutbud har dessa farhågor förstärkts. Många anar ett samband mellan våldet i samhället och det våld som visas på tv, video, dataspel och på Internet.
I jämförelser mellan Sveriges Television och övriga tv-kanaler vad gäller våldsinslag ligger SVT absolut lägst i statistiken. Det är positivt. Men eftersom riksdagen har ett särskilt ansvar för public service-kanalerna är det befogat att ha särskilt högt ställda krav på dem.
Idag läggs ett allt större ansvar på föräldrar och andra vuxna när det gäller att sovra i tv-utbudet. Ett antal beslut har därför fattats för att på olika sätt underlätta för dem att ta sitt ansvar. I radio- och TV-lagen sägs bland annat att det ”i ljud” ska förvarnas för program som innehåller våld vilket ska hjälpa föräldrar att styra sina barns tv-tittande. SVT har valt att tolka detta som att det räcker med en muntlig varning för våld vid påannonseringen av programmet. Vi anser dock att lagen bör tolkas som att det bör vara en ljudsignal och inte en muntlig varning. En sådan är inte lika effektiv eftersom den förutsätter att man sitter framför tv:n och lyssnar på påannonseringen. En ljudsignal kan däremot dra uppmärksamheten till sig även om föräldern inte befinner sig alldeles i närheten. Regeringen bör därför verka för att SVT:s policy ändras på denna punkt.