Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frilansande konstnärer skattemässigt ska behandlas på samma sätt i fråga om rese- och traktamentsersättningar som andra yrkesgrupper, exempelvis byggnadsarbetare.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärernas försörjning utifrån betänkandet Konstnärerna och trygghetssystemen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdra åt Kulturrådet att ta fram statistik på hur konstnärsstöd av olika slag fördelas på kvinnor respektive män.
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.
Regeringens förslag med höjda a-kasseavgifter får extra svåra konsekvenser för konstnärerna eftersom de mestadels verkar på en arbetsmarknad där de växlar mellan frilansuppdrag och mellanliggande arbetslöshetsperioder. Förslaget kommer att leda till en ökad utslagning av kulturarbetare. Om Vänsterpartiets inställning till förslagen i budgetpropositionen på det arbetsrättsliga området går det att läsa i motion A347.
För att frilansande konstnärer ska kunna ta arbete utanför bostadsorten betalar arbetsgivaren/uppdragsgivaren i regel rese- och traktamentsersättningar. För konstnärer som är verksamma som arbetstagare betraktas dessa ersättningar av skattemyndigheterna som en löneförmån som ska beläggas med arbetsgivaravgifter. Detta innebär en fördyring för arbetsgivaren och försvårar för konstnärerna att få jobb, åtminstone om de inte accepterar att registrera sig som egna företagare. Vänsterpartiet anser att frilansare inom scen-, medie- och musikområdena självklart bör behandlas på samma sätt som byggnadsarbetare, för vilka bostadsorten är tjänsteställe i beskattningshänseende. Enligt riksdagens utredningstjänst handlar den minskade skatteintäkt som detta skulle resultera i om en marginell kostnad utan betydelse för de offentliga finanserna.
Frilansande konstnärer ska skattemässigt behandlas på samma sätt i fråga om rese- och traktamentsersättningar som andra yrkesgrupper, exempelvis byggnadsarbetare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utredningen Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21) lade sitt betänkande redan för mer än tre år sedan Vänsterpartiet har som samarbetsparti med den förra regeringen upprepade gånger tagit upp frågan om konstnärernas försörjning. Vi har också motionerat, men alltid utan resultat. Hittills har ingen proposition på betänkandet synts till.
Den nya regeringen bör omedelbart ta itu med att lösa problemen kring konstnärernas försörjning utifrån betänkandet Konstnärerna och trygghetssystemen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen bör låta utreda möjligheten att införa avdragsrätt för konstköp i enlighet med det som ovan anförts. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En annan fråga som kommit upp i vår kontakt med konstnärer är behovet av ateljéer och kollektivverkstäder och även hjälp med administration i anslutning till verkstäderna.
Vänsterpartiet avsätter i sin budgetmotion för utgiftsområde 17 (Kr279) ytterligare 2 miljoner kronor till anslaget 28:18 Bidrag till bild- och formområdet för stöd till ateljéer och kollektivverstäder för bild- och formkonstnärerna.
Könsindelad statistik är ett grundläggande verktyg för att synliggöra och komma till rätta med könsorättvisor. Därför bör regeringen uppdra åt Kulturrådet att ta fram statistik på hur konstnärsstöd av olika slag fördelas på kvinnor respektive män. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.