Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen om en förändring av systemet med radio- och tv-licens enligt vad i motionen anförs.
Sedan 1988 när Radiotjänst i Kiruna startade har sättet att ta del av public service-produktion förändrats radikalt. Att se på tv är inte längre beroende av att man har en tv. Därför borde tv-avgiften förändras.
Vi delar uppfattningen att SR, SVT och UR har en avgörande roll när det gäller att upprätthålla kvalitet, mångfald och regional spridning i det svenska radio- och tv-utbudet.
Trots att riksdagen behandlade frågan i våras vågade man inte se eller insåg man inte konsekvensen av teknikutvecklingen fullt ut.
Radio och TV i allmänhetens tjänst 2007–012 (prop. 2005/06:112) konstaterade:
Antalet tittare med digital mottagning ökar successivt i takt med att det analoga marknätet släcks ned. TV-tittande kan i dag också ske på andra sätt än via en traditionell TV-mottagare. TV-utsändning kan, genom olika distributionsnät, tas emot av såväl datorer som mobiltelefoner. En dator kan förses med ett TV-kort för mark-, kabel- eller satellitsänd digital-TV eller för analog mottagning. Presentationen av signalen från ett TV-kort kan ske på datorskärmen eller på en separat monitor eller skärm. Alternativt kan en separat TV-mottagare anslutas till datorn, vilket möjliggör att en TV-bild kan visas på datorns monitor. På marknaden utvecklas även s.k. handhållna enheter som kan komma att användas för ett flertal olika slags tjänster, bland annat TV-mottagning.
Utredningen som låg till grund för prop. 2005/06:112 föreslog att en medieavgift införs som är betalningen för rätten att ta del av utsändningar från SVT, SR och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) och finansierar deras verksamheter. Regeringen och riksdagen valde dock endast delvis att gå på utredningens förslag trots remissinstansernas kritik.
Programföretagen skrev att lagstiftningen inte bör vara konstruerad så den uppmuntrar enskilda att välja mottagningsform som innebär att ingen avgiftsskyldighet föreligger, eller att operatörer eller fastighetsägare erbjuder mottagningsform med samma syfte. De ifrågasätter vidare förslaget om avgiftsfrihet vid mottagning av TV via Internet.
Radiotjänst i Kiruna ansåg att förslaget kommer att medföra svårigheter att fastställa om avgiftsskyldighet föreligger eftersom uppgifter saknas om vad enskilda eller företag har för möjligheter att ta emot utsändningar eller vidaresändningar från SVT och UR. Länsrätten i Norrbottens län avstyrker förslagen och anser att public service-verksamheten bör finansieras via skattemedel. Post- och telestyrelsen och Telia Sonera ifrågasätter förslaget om att mobila enheter ska omfattas av avgiftsskyldigheten. Vidare ifrågasätts att detaljhandeln skall åläggas att rapportera försäljningen av mobiltelefoner till Rikab. De ifrågasätter också undantaget från avgiftsskyldighet vid mottagning av tv via Internet.
Trots dessa invändningar har man inte tagit konsekvenserna och sett till att finansieringen ordnas på ett smartare sätt. Alla de resurser som åtgår för administration och kontroll av avgift skulle kunna användas till programproduktion istället.
Regeringen tog ställning för att behålla tv-avgift utan att argumentera emot om den skulle kunna tas in på något annat enklare och mer solidariskt sätt. Och det hänvisas till ett mycket gammalt riksdagsbeslut 1924 om definition. Teknikutveckling berörs inte alls utan man fortsätter att hänvisa till innehav av tv-mottagare även om man nu införde en definition av begreppet i den gamla lagen. Samtidigt beslutades också att tv-avgiften höjs med 28 kronor till 1 996 kronor per helår fr.o.m. 2007.
Teknikutvecklingen går snabbt och det är angeläget att public service-verksamheten får en stabil finansiering.
När riksdagen 1988 beslutade att flytta ansvaret för administrationen av tv-avgifter från dåvarande Televerket bildades Radiotjänst i Kiruna AB (Rikab). Övertagandet skedde successivt och sedan årsskiftet 1989/90 har Radiotjänst det totala ansvaret för administrationen av tv-avgiften och avgiftskontrollverksamheten. Radiotjänst har ca 3,4 miljoner kunder över hela Sverige. De pengar som Radiotjänst får in överförs till konto hos Riksgäldskontoret. Riksdagen fattar varje år beslut om fördelningen av tv-avgifterna till de olika programbolagen. SVT, SR och UR fattar sedan beslut om hur mycket pengar som ska gå till Radiotjänsts verksamhet. Vore det inte bättre att ta in en solidarisk avgift och slippa kostnader för administration och kontroll av medborgarnas betalning?
Tillgång till tv och radio skulle kunna ses som en infrastruktur som alla kan välja att ta del av. För att motverka lockelse att inte betala avgiften vore det bättre med ett automatiskt avgiftssystem kopplat exempelvis till beskattningsbara inkomster för löntagare och företag. Då blir det en avgift som solidariskt betalas av alla med inkomst. Kanske kan det skötas via skattemyndigheten direkt via skattsedeln för både enskilda och företag på ett sätt som liknar det som används för uppbörd åt kyrkan. Vi föreslår att regeringen lägger ett förslag till riksdagen om en förändring av systemet med radio- och tv-licens utifrån dessa idéer.
Varför ha en avgift som man tvingas kontrollera att medborgarna betalar när de kan få del av utbudet på så många olika sätt så att det i princip är omöjligt att följa upp? Och uppenbarligen finns det vissa som anser att de inte ”behöver” betala avgiften trots att det är en lag.