Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äldreomsorg för den finsktalande minoritetsgruppen.
Äldre människor ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.
Sveriges mångkulturella karaktär reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med hänsyn till olika språk och kultur. Den enskildes integritet, självbestämmande och värdighet ska respekteras.
Sveriges riksdag beslutade enhälligt den 2 december 1999 om en samlad minoritetspolitik till skydd för de nationella minoriteterna i Sverige. Beslutet innebär att Sverige genom att underteckna och ratificera två av Europarådet antagna konventioner åtagit sig att stärka de nationella minoriteterna i Sverige. Det innebär också att deras möjligheter till inflytande ska stärkas och deras språk ges det stöd som behövs för att de ska hållas levande.
För att garantera äldreomsorg med kvalitet för den finskspråkiga minoriteten anser vi att de äldre borde få lagstadgad rätt till finskspråkig äldreomsorg i hela landet, inte bara inom förvaltningsområdet. I dag finns ett antal kommuner som satsat på finskspråkig äldreomsorg. Men de är alldeles för få. Utvecklingen går för sakta, speciellt som det förhåller sig så att äldreomsorg med finsktalande personal ofta kan ordnas utan ökade kostnader.
Det är också viktigt att kommunerna ger ekonomiskt stöd till ny- eller ombyggnad för dem som vill starta senior- eller äldreboende för finsktalande äldre.
Det vore också önskvärt att kommunerna utvecklar samarbetet för att öka möjligheten att tillgodose behoven av den här typen av äldreomsorg.
Sveriges äldre befolkning kommer att öka och ett ökat antal äldre kommer att efterfråga finskspråkig äldreomsorg. Den finskspråkiga äldreomsorgen kan vara avgörande för om enskilda vill ta emot insatser. De finska föreningarna är viktiga aktörer, och stöd för deras sociala verksamhet är viktig.
Eftersom det fortfarande finns mycket okunskap bland biståndshandläggare i olika kommuner om situationen för de äldre som har ett annat modersmål än svenska är det viktigt att öka informationsinsatserna. Det behövs ett speciellt statligt stöd alternativt projektmedel för att t.ex. arbeta för utökad äldreomsorg för finsktalande, utbilda sverigefinska pensionärer i svensk äldreomsorg samt anordna temadagar om behovet av finskspråkig äldreomsorg för politiker och tjänstemän.
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har ett stort ansvar och en avgörande roll för att ge information om ökat behov av finskspråkig äldreomsorg, hemsjukvård, rehabilitering, demensutredningar samt psykiatrisk vård. De har också möjligheter att underlätta och uppmuntra till ett ökat samarbete mellan kommuner i äldrefrågor samt öka informationen till äldre sverigefinnar. För att uppmuntra kommuner att ordna äldreomsorg för sina finskspråkiga invånare bör statliga medel ges till projekt för sverigefinska ideella föreningar/stiftelser eller andra organisationer samt kommuner eller landsting som arbetar för att erbjuda hemtjänst, hemsjukvård eller rehabilitering av finskspråkiga äldre.
I riksdagens minoritetspolitiska beslut betonas betydelsen av inflytande i frågor som berör de nationella minoriteterna. Detta borde innebära att de nationella minoritetsorganisationerna inte volymmässigt jämställs med organisationer för majoritetsbefolkningen. De tak som fastställts med utgångspunkt i de stora pensionärsorganisationerna hindrar minoritetsorganisationerna att få en möjlighet att delta i den demokratiska processen och få inflytande i frågor som berör äldre.