Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att beakta de regionala aspekterna och möjligheterna att minska antalet riksdagsledamöter.
I Sverige går det en riksdagsledamot på 25 787 svenskar. I Danmark får 30 167 danskar dela på en av de 179 ledamöterna folketinget. I Storbritannien delar 91 950 britter på en av de 646 ledamöterna i underhuset. I Tyskland får 136 815 innevånare dela på en förbundsdagsledamot.
I Sverige är det alltså väldigt tätt mellan ledamöterna. Det kan sägas vara ett resultat av gamla traditioner och erfarenheterna från tvåkammarsystemet. Det är också ett resultat av politiska kompromisser och övervägande i den tid som då var.
Frågan är om inte riksdagens ledamöter, utan att arbetet försämras, kan minska i antal. Riksdagen befinner sig i dag i en ny situation i jämförelse med den tid då förslaget om att riksdagen skulle ha 349 ledamöter processades igenom. Mediesituationen är i dag en helt annan. Informationssystemen är bättre, snabbare och behärskas av alltfler. Sättet att informera och närma sig väljarna har förändrats. I takt med att mediesituationen har förändrats, personval införts och att ledamöterna nu på ett helt annat sätt än tidigare måste profilera sig, finns det enligt vår mening goda skäl att minska antalet ledamöter.
Det är givetvis många aspekter som ska tas i beaktande när man minskar antalet riksdagsledamöter. Det måste göras en översyn så att ett framtida förslag inte innebär att vissa regioner av vårt land inte representeras osv.
Vi måste ställa samma krav på riksdagen som på övriga statliga förvaltningar och de krav som finns inom näringslivet. Det innebär att även riksdagen måste ha en rationell och bra organisation.