Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige som nation ska uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism när den uppstår i andra länder.
Sverige är inte och har heller aldrig varit någon sörgårdsidyll vad gäller antisemitiskt förtryck, kränkningar och övergrepp. Hot mot judar och judiska institutioner har alltid funnits i Sverige, och dess omfattning och kraft tycks variera med vissa yttre omständigheter såsom t.ex. våldet i Mellanöstern. Under den andra intifadan såg Sverige en ökande antisemitism.
I april 2002 arrangerade Liberala ungdomsförbundet en fredlig manifestation mot antisemitism, rasism och islamofobi. Deltagare blev överfallna, en ledande företrädare slagen med påk och grova antisemitiska slagord skanderades när manifestationen stoppades med våld av deltagare från en propalestinsk demonstration gick till attack. Under hela år 2002 förekom antisemitiskt fördomsfulla inslag i flera SVT-producerade program parallellt med att antisemitiska budskap florerade i vänsterns demonstrationer mot Israel.
De senaste åren har det rapporterats om överfall på judiska pojkar och hur de har uppmanats att inte bära judiska symboler synliga. Svenska synagogor tvingas ofta ha patrullerande poliser vid gudstjänster på grund av rädsla för trakasserier. Dessa otäcka händelser har fortsatt att inträffa under 2004 och 2005. Judiska församlingar och institutioner tvingas använda sig av extra säkerhetsskydd. Därför är vi mycket glada att ett extra anslag till skydd för synagogor finns med i budgetpropositionen som riksdagen ska behandla i december 2006. Vi anser att det är av yttersta vikt att detta extra anslag blir permanent.
Visst har Sverige på många sätt ett välförtjänt gott rykte om sig att vara uppmärksamt på frågan via exempelvis Forum för levande historia och de Stockholmskonferenser som arrangerats. Dessa bör fortsätta i samma anda, men mer behöver göras. Upplysning är A och O för att avslöja antisemitismens fula tryne och för att trygga det liberala, öppna och toleranta samhället. Därför krävs att lärarkåren, polisen, rättsväsendet, journalister och andra viktiga yrkesgrupper i större utsträckning ges möjlighet till utbildning, kunskap och resurser att uppmärksamma frågan.
En ny våg av antisemitism sköljer över världen. Det ansedda Simon Wiesenthal-centret har rapporterat om flera uppmärksammade fall som inträffat efter terrordåden den 11 september, den andra intifadan i Mellanöstern och ökande aktiviteten hos extrema grupperingar. Allt oftare maskeras antisemitiska åsikter i både västvärlden och andra regioner och bland både höger- och vänstersympatisörer i angrepp mot staten Israel. Naturligtvis bör staten Israel kunna kritiseras som vilken annan nation som helst, men det är viktigt att denna kritik aldrig får sammanblandas med antisemitiska schabloner. Här har den svenska regeringen ett oerhört stort ansvar att aldrig själv falla i denna fälla, men också att våga uppmärksamma övertramp av andra nationer på denna front.
Vi ser också en daglig och omfattande antisemitism i Mellanöstern. Ofta är denna hatpropaganda inte alls maskerad, utan tvärtom mycket öppen och tydlig. De tydligaste exemplen är presidenten i Iran, Mahmoud Ahmadinejad som gång efter annan förnekar Förintelsen och chockar världen med sina uttalanden att Israel ska utplånas. Den hets mot judar som dagligen basuneras ut i, ofta, statskontrollerade medier i arabvärlden och Iran innebär också en utmaning för våra samhällen. I dagens globaliserade värld finns en mottaglighet för den sortens hets bland extremister också i våra samhällen – vilket innebär att uttalanden från radikala propagandister kan inspirera till brott mot judar i Sverige och Europa.
Det är nödvändigt med såväl dagliga som mer långsiktiga strategier och åtgärder för att bekämpa antisemitismen. Det handlar om att ge skydd till hotade individer och institutioner och att ständigt bemöta antisemitisk propaganda – detta är dagliga uppgifter för varje liberal demokrati. Men i det längre perspektivet går ett bekämpande av antisemitismen hand i hand med världsutvecklingen. En mer demokratisk värld ökar möjligheterna markant att bekämpa hat och verka för tolerans, fred och mänskliga rättigheter.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.