Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunal demokrati.
För små partier med endast något eller några få mandat i kommunfullmäktige, vilket ej räcker till för representation i kommunstyrelse eller övriga kommunala nämnder, är avsaknad av representation ett handikapp. Brist på eller sämre tillgång till information kan bli följden. Insynen är ringa och inskränker sig till vad som går att utläsa ur de offentliga protokollen, vilka oftast är ganska kortfattade. Undantag kan givetvis uppstå när mindre partier deltar i politisk samverkan med andra partier.
I arbetet med kommunallagen uppmärksammades de mindre partiernas problem, vilket utmynnade i en hel paragraf, 4 kap. 23 §, som behandlar närvarorätt och som säger att fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd ska få närvara vid nämndens sammanträde och delta i överläggningen men inte i besluten. Vidare får även beslutet innefatta att den förtroendevalde ska ha rätt att få sin mening antecknad i protokollet.
Det ankommer därmed på fullmäktige att fatta beslut om att en förtroendevald i ett parti som ej av egen kraft får representation i en nämnd ändå får närvara vid nämndens sammanträden. Problemet är att stora partier, förespråkande parlamentariska principer, ofta är negativt inställda till denna möjlighet för mindre partier och därför röstar ned förslagen när de väcks i fullmäktige. Därför bör denna lagparagrafs första del ändras till förslagsvis följande lydelse: ”En förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd får närvara vid nämndens sammanträde och delta i överläggningarna men inte i besluten.” En sådan ändring vore ett steg i rätt riktning när det gäller att fördjupa och utveckla den lokala demokratin.