Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning tillsätts med syfte att utforma regler för hur en begränsning av den enskilda motionsrätten kan gestalta sig.
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening hur voteringsreglerna kan utformas i syfte att minska antalet voteringar för att öka effektiviteten i riksdagen.
Den totala motionsfloden 2005 översteg 4 000 motioner. Merparten av dessa motioner utgörs av enskilda motioner som väckts i samband med budgetens avlämnande till riksdagen.
Sverige är faktiskt ett av de få länder som låter riksdagsmännen motionera fritt. Denna rättighet bör begränsas, inte bara mot bakgrund av den behandling som motionerna får i kammaren (regelmässigt avslag) utan även på grund av motionernas karaktär. Ofta rör de lokala och regionala aspekter, varför de ägs av kommuner och landsting. För förslagsställaren är syftet med dem primärt att påkalla den lokala pressens uppmärksamhet och att inför sin valkrets markera närvaro och ”flit”.
I den mån riksdagsarbetet ska innehålla motionsskrivande, bör resurserna användas för att skriva färre, men bredare motioner. Partimotioner och kommittémotioner speglar partiets allmänna uppfattning på viktiga områden snarare än enskilda motioner om marginella frågor.
Voterandet och författandet av enskilda motioner och behandlingen av dessa tar mycket tid från uppgifter som i rimlighetens namn är viktigare för en riksdagsledamot, nämligen att stifta lagar, besluta om budgeten och kontrollera den verkställande makten, dvs. regeringen (Regeringsformen, 1 kap. 4 § ).
Mot bakgrund av vad som ovan sagts bör den enskilde ledamotens motionsrätt i samband med avlämnandet av budgetpropositionen begränsas och regler för riksdagens voterande bör ses över med sikte på att begränsa antalet voteringar. En utredning bör därför tillsättas med uppgift att finna lämpliga former för detta.