Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hanteringen av skattemedel inom EU.
Mycket av den kritik som kommer gällande EU och hur ”administrationen” kring EU fungerar, instämmer jag i.
Vi måste få svenska folket mer positivt inställt till EU. Men för att detta skall bli möjligt måste en del förändringar ske. Vi vet också att nära 600 000 personer skrivit på protestlistor för att stoppa EU:s s.k. flyttcirkus.
Vi vet att det finns en ganska stor skepsis hos många till EU, vårt medlemskap och vad det kostar för Sverige att vara medlem. Det handlar ju om rätt många miljarder kronor per år. Jag förstår folks reaktioner. Mediernas starka EU-fokusering på små detaljer, som storleken på gurkor, vad som får kallas falukorv, om vi svenskar skall få snusa eller ej och annat, som politiker knappast kan ha att göra med, har också varit negativt för synen på EU. För några månader sedan kom också ”löjliga” direktiv från EU om kaffebröd!
De många turerna kring EU-ledamöternas höga lönelyft, reseförmåner/villkor har också varit ett negativt inslag i debatten kring och om EU. Att föreslå höjningar av lönerna på 50–70 procent skapar bara ökat politikerförakt och slår negativt mot EU och gör det ännu svårare att få en positiv inställning till EU. Då det gäller resor skall det gälla att alla EU-parlamentariker skall få utlägg för sina resor, inga extrapengar för resor. Det här borde vara en självklarhet.
EU framstår, med all rätt, som en gigantisk byråkrati som lever ett liv långt ifrån vad som brukar kallas ”verkligheten”.
Själv är jag EU-anhängare. Men också anhängare av att våra skattepengar används på ett förnuftigt sätt. Här är det tveksamt om man kan påstå att skattepengarna används riktigt.
Denna motion handlar bl.a. om de dubbla ”arbetsplatser” som i dag finns för EU-parlamentets ledamöter.
Europaparlamentet har i dag tre olika arbetsplatser. Strasbourg är parlamentets officiella säte och där hålls vissa plenarsessioner per år. Luxemburg är säte för Europaparlamentets sekretariat och där arbetar en stor del av parlamentets tjänstemän, t.ex. administrativ personal och översättare. I Bryssel, där de två andra stora EU-institutionerna – rådet och kommissionen – också finns, håller partigrupperna och parlamentets ständiga utskott sina möten och dessutom håller man där ett antal kortare plenarsessioner varje år. Fyra stycken hölls under 2004 och sex under 2003. I Bryssel finns dessutom en allt större del av parlamentets tjänstemän.
Det finns historiska skäl till att det blivit så här. Sedan EU-samarbetets barndom, tidigt 1950-tal, har tydligen den församling som stegvis utvecklats till dagens Europaparlamentet, hållit sina officiella möten i Strasbourg. Det var ju också så att under en period hölls också plenarsessioner i Luxemburg, vid sidan om sessionerna i Strasbourg.
I dagsläget innebär det här att parlamentarikerna tillbringar den mesta av sin tid i Bryssel för möten i partigrupper och utskott och sedan normalt befinner sig i Strasbourg en knapp vecka per månad.
Ett problem är – har jag fått klart för mig – att det inte är Europaparlamentet självt som bestämmer var arbetsplatserna skall ligga. Vid ett toppmöte mellan EU:s stats- och regeringschefer i Edinburgh i december 1992 kom man överens om fördelningen av institutionerna mellan medlemsländerna. Överenskommelsen löd:
Parlamentet skall ha sitt säte i Strasbourg och där skall tolv plenarsessioner hållas per år. Extra plenarsessioner skall hållas i Bryssel. De parlamentariska utskotten skall ha sitt säte i Bryssel. Parlamentets generalsekretariat och dess olika enheter förblir i Luxemburg.
Jag vet att Europaparlamentet kritiserade beslutet, men EU:s domstol lär senare ha bekräftat att det är medlemsländernas regeringar som har rätt att bestämma i denna fråga.
Jag vet också att diskussionerna om parlamentets arbetsplatser fortgår – och det är bra! Budgetkontrollutskottet i EU har ju bl.a. pekat på att det finns – med dagens placeringar av olika EU-institutioner – en klar merkostnad – för skattebetalarna. Detta genom den ordning som i dag finns med arbetsplatser på många orter. Av utskottets betänkande framgår att parlamentets kostnader för att upprätthålla tre arbetsorter uppgår till 185 miljoner euro.
I summan jag nämnde är det oklart om summan för flyttkostnaderna mellan Bryssel och Strasbourg, då ledamöter, ett stort antal tjänstemän och andra månatligen skall flytta, packa ned allt och byta arbetsplats för någon vecka, finns med. Bara resorna och transporten av ledamöternas handlingar (i speciella transportlådor) samt tjänstemännens pendlande kostar, enligt en färsk uppgift, 1,5 miljarder kronor årligen. Nog kan skattebetalarnas pengar användas bättre.
Jag har som ledstjärna att skattebetalarnas pengar skall användas på ett förnuftigt sätt. Men frågan är om detta är vettigt? Personligen tror jag att det arbetssätt som i dag finns inom EU knappast minskar det politikerförakt som vi alla borde arbeta för att bekämpa. Jag har tidigare framfört dessa tankar och har då fått kritik för min inställning bara för ”att det alltid varit så”. Men tiderna förändras och jag kunde i EU-debatten inför valet glädjande se och höra flera komma med samma förslag. Det är nu dags att ta i den här frågan. Och som framkommit: Det är regeringen som skall agera vid de stora möten som finns med stats- och regeringscheferna.
Det är ju stora pengar som EU kostar. Antalet fasta tjänster är 33 104 och lägg därtill drygt 2 000 tillfälliga tjänster. Utgifterna är ju mycket, mycket höga då det gäller personalen. Alla siffror jag här redovisar är i euro och det är de senaste siffrorna som jag funnit:
Dessa siffror säger sitt; vi måste noga kolla och vara observanta på hur EU-pengarna används. Och den ”splittrade” EU-organisationen borde förändras.