Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av lagen om grov kvinnofridskränkning.
Kvinnofrid finns i Sverige sedan Magnus Ladulås tid. Trots det utsätts tusentals kvinnor årligen för våld och mer eller mindre grova kränkningar i sin vardag. Många kvinnor dör fortfarande som resultat av detta våld. Ofta leder trakasserierna till att kvinnan, tillsammans med sina barn, måste lämna hemmet och sitt invanda liv och under en ny identitet bosätta sig på en ny ort medan gärningsmannen kan fortsätta att leva i bostaden.
Frågan har diskuterats under många år och varit föremål för flera utredningar. Den senaste av dem, Kvinnovåldskommissionen, lämnade slutbetänkandet Kvinnofrid (SOU 1995:60) och föreslog där införande av ett kvinnofridsbrott, som skulle bestå av flera brott – i detta fall trakasserier – som pågått under en tidsrymd. Syftet med detta var att höja straffvärdet för mindre allvarliga brott som utförts systematiskt. Enskilda brott med högt straffvärde hanteras ju i särskild ordning.
Tyvärr genomfördes inte kommissionens förslag, utan kvinnofridskränkning består av ett antal självständigt straffbelagda gärningar. Det innebär bland annat att preskriptionstiden för varje brott räknas för sig.
Detta är inte acceptabelt. Alltför många kvinnor får sina normala liv ödelagda av trakasserier och hot som tillsammans gör deras liv outhärdligt. För att skapa rättvisa åt dessa kvinnor måste lagen om grov kvinnofridskränkning ses över.