Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjliggöra uppstart av barnahus i hela Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilt verka för ett barnahus i Västmanland.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en särskild satsning på att utbilda fler barnutredare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en nationell resursenhet för bekämpning av våldsbrott mot barn.
Barn som utsätts för brott kräver särskild uppmärksamhet och kompetens hos berörda myndigheter. Vid misstanke om övergrepp får många barn ändå inte den hjälp de har rätt till. När myndigheternas rutiner inte tar hänsyn till barnets bästa kan barnen traumatiseras. Barnen kan också bli hämmade så att de inte berättar om det de varit med om. Det är viktigt att myndigheternas samarbete är samordnat. När utredningar inte sker i tidsmässig fas med varandra och barnet slussas runt för att berätta sin historia onödigt många gånger kan det redan utsatta barnet bli ett offer för rättsprocessen.
Sedan 2005 bedrivs försöksverksamhet med barnahus på sex orter i Sverige. Polis, åklagare, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, barnsjukvård och rättsläkare samverkar under samma tak i en miljö som är anpassad för barn. Liknande verksamhet på Island visar goda resultat. Det är viktigt att utvärdera våra svenska försöksverksamheter för att dra lärdom av dem, och en sådan utvärdering är planerad till 2008. Men beslut om nya barnahus behöver inte vänta tills utvärderingen är gjord. Alla barn som utsätts för våld och övergrepp måste självklart få rätt till skydd, stöd och en rättssäker utredning oavsett var de bor.
En utvidgning av verksamheten med barnahus till fler orter och regioner i Sverige skulle medverka till en trygg miljö för de utsatta barnen, en samlad vuxenkompetens där olika yrkesgrupper samverkar för barnets bästa samt ett helhetsgrepp för de insatser som ger barnet stöd, skydd och behandling, liksom att de rättsvårdande myndigheterna kan bedriva ett effektivt och korrekt utredningsarbete som leder till att fler gärningsmän lagförs. Regeringen bör därför möjliggöra att fler barnahus startas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Antalet anmälda våldsbrott mot barn per 100 000 invånare liksom polisens resurser att utreda våldsbrott mot barn varierar stort mellan Sveriges län, enligt en rapport från Rädda Barnen (”Våldsbrott mot barn”, 2006). Antalet polisanmälningar som varje barnutredare hos polisen ska utreda skiljer sig åt mellan länen. Enligt rapporten hade 2004 t.ex. en utredare på Gotland 20 våldsbrott mot barn att hantera per år, medan en barnutredare i Västmanland hade 94 utredningar per år. Antalet polisanmälningar om barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn ökade 1994–2004 med ca 90 % i Västmanland mot rikssnittet där ökningen var ca 60 %. Behovet av ett barnahus i Västmanland är därför stort, och att regeringen verkar för ett sådant är särskilt angeläget. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Polisens barnutredare har som huvudsakligt uppdrag att arbeta med våldsrelaterad brottslighet mot barn och spelar i detta arbete en nyckelroll. Barnutredaren är den som har ansvaret för polisens insatser och den som i praktiken möter det enskilda barnet. Barnutredaren har oftast en specialkompetens och en särskild utbildning inom sitt område, och är den som inom sitt polisdistrikt har som huvudsaklig uppgift att hantera misstänkt brottslighet mot barn. Enligt Rädda Barnen visar Polishögskolans statistik att det är ett stort ”svinn” på barnutredare. De är svåra att rekrytera – många försvinner direkt efter utbildningen och andra söker sig vidare till andra befattningar. Regeringen behöver därför verka för en särskild satsning på att utbilda fler barnutredare. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Många av polisens brottsutredare arbetar ensamma med att utreda brott mot barn. Inrättandet av en nationell resursenhet skulle säkerligen höja statusen på bekämpning av våldsbrott mot barn, tillföra kompetens i utredningsarbetet samt stötta regionala barnutredare. Regeringen bör därför verka för inrättandet av en sådan nationell resursenhet för bekämpning av våldsbrott mot barn. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.