Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en årlig redovisning av samhällets åtgärder mot våld mot kvinnor.
Ett av målen för regeringens jämställdhetspolitik är frihet från könsrelaterat våld. Våld mot kvinnor är ett uttryck för att det finns en obalans i maktförhållandet mellan kvinnor och män.
Enligt brottsstatistiken anmäler fler än 22 000 kvinnor per år att de utsatts för misshandel, över 2 000 kvinnor att de utsatts för kvinnofridskränkning och drygt 2 500 kvinnor att de varit utsatta för våldtäkt. Varje år dödas i genomsnitt 16 kvinnor av en man som de har eller har haft en nära relation till.
Mäns våld och sexuella övergrepp mot kvinnor är till stor del en form av dold maktutövning mellan personer som står varandra nära – i 80 procent av fallen misshandlas kvinnan av en närstående man. Kvinnor drabbas också av trafficking och andra brott.
Våren 1998 antog riksdagen regeringens proposition Kvinnofrid 1997/98:55, ett omfattande åtgärdsprogram för att bekämpa våldet mot kvinnor. De centrala utgångspunkterna var en förbättrad lagstiftning, förebyggande insatser och ett bättre bemötande av utsatta kvinnor. Vi kan se att en hel del åtgärder har gjorts. Men det kommer alltid att finnas mycket mer att göra för att motverka våldet mot kvinnor.
Den 12 juni 2003 överlämnade regeringen till riksdagen en handlingsplan för ett mer jämställt Sverige. Handlingsplanen ingår i skrivelsen om jämställdhetspolitiken, Jämt och ständigt (skr. 2002/03:140).
Skrivelsen innehåller en bred redogörelse av regeringens jämställdhetspolitik. Den strategi som regeringen valt för jämställdhetsarbetet kallas jämställdhetsintegrering och innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i alla politikområden.
Vi menar att kampen mot våldet mot kvinnor är en viktig del i jämställdhetsarbetet. Ett solidariskt och jämställt samhälle fritt från våld ger både barn, kvinnor och män förutsättningar för ett bra liv. Därför förtjänar detta område en egen redovisning i form av en årlig regeringsskrivelse till riksdagen. Skrivelsen bör redovisa vad som gjorts, vad som håller på att göras och hur man tänker sig gå vidare i kampen mot våld mot kvinnor. Skrivelsen skulle även kunna ta upp vad som gjorts på andra politikområden för att förbättra för kvinnor som riskerar att drabbas eller har drabbats av våld.